Enligt henne görs alla bedömningar med utgångspunkt i det enskilda, individuella ärendet. Sara Walman betonar också att hon endast kan göra generella uttalanden och inte säga något om det specifika fallet med familjen Jayawardene.
Men hur kan ni göra så pass olika bedömningar av de olika familjernas situation? De här barnen har ju samma diagnos och sjukdomen yttrar sig på samma sätt?
– I bedömningen utgår vi inte från diagnos, utan vi utreder det enskilda från barnets behov av extra vård och tillsyn. I de fall en familj har flera barn med funktionsnedsättning görs en sammanvägd bedömning av barnens behov. Det vi tittar på är det underlag som finns i ärendet.
Vårdbidraget delas upp i fyra nivåer, helt, tre fjärdedels bidrag, halvt bidrag och en fjärdedels bidrag. Det högsta bidraget är för närvarande på 9 229 kronor i månaden före skatt och det lägsta på 2 307 kronor i månaden. Normalt sett hamnar en ansökan om vårdbidrag hos det kontor som ligger geografiskt närmast där familjen bor.
Kan det vara så att det finns geografiska skillnader i hur handläggarna bedömer, för att de kan olika mycket om vissa sjukdomar?
– Det ska inte finnas någon geografisk skillnad. Försäkringskassan hanterar ju alla slags diagnoser, det behöver inte ens finnas en diagnos för att man ska kunna ansöka om vårdbidrag. Försäkringskassans uppfattning är att det inte finns geografiska skillnader i handläggarnas kunskaper om vissa diagnoser.