År 1996 utsågs Laponia till ett världsarv av FN-organet Unesco. Det betyder att området är viktigt för hela världen att vårda och skydda. Det är ett så kallad kombinerat världsarv, ett viktigt område för både naturen och kulturen. Här finns fyra nationalparker; Sarek, Muddus, Padjelanta och Stora Sjöfallet och området inkluderar också två naturreservat, Sjaunja och Stubba. Området är mer än tre gånger så stort som Gotland.
– Generellt sett lockar världsarv fler besökare men man måste också titta på var det är beläget, säger Laponiatjuottjudus verksamhetsledare Åsa Nordin Jonsson.
Laponiatjuottjudus är föreningen som förvaltar världsarvet. Att ett världsarv i Frankrike får mer besökare är inte konstigt, det är mer tillgängligt för besökare..
– Laponia kräver förkunskaper och är väldigt stort men vi ser att det blir fler besökare för varje år, säger hon.
Mellan mars och september besökte omkring 10 000 besökare Naturum som ligger vid porten till Laponia. Sedan finns också de besökare som inte räknas med i statistiken då de inte besöker själva Naturum. Det finns besöksräknare på strategiska platser i världsarvet men en exakt siffra är svårt att ge. Det beror helt enkelt på var besökaren passerar. Om någon inte passerar en räknare existerar de inte.
Besökscentret Naturum öppnade år 2014 vid Viedásnjárgga vid Stuor Muorkke, Stora sjöfallet. Innan byggstart frågade man marken om lov, enligt samisk tradition. Över hela landet finns ett trettiotal naturum som lär besökare mer om naturen och kulturen.
Men att få fler besökare är inte bara positivt för ett världsarv. Det innebär också att det blir ett ökat slitage eftersom många människor rör sig i området och att världsarvet kan bli hotat. Unesco gör en utvärdering av världsarv vart sjätte år och skriver rekommendationer till de som förvaltar dessa. På Laponiatjuottjudus arbetar man med besöksnäringen och samebyarna för att hitta riktlinjer på hur man tillsammans kan arbeta utan negativ inverkan på världsarvet.
– Nedskräpningen ökar men vi kan samtidigt inte säga att det är ett problem i dagsläget. I vindskydden hittar vi ofta gasoltuber som tagit slut och man märker att folk lämnar sopor lite varstans, säger Åsa Nordin Jonsson.
Laponiatjuottjudus fortsätter arbetet med att förvalta världsarvet och i det ingår informationskampanjer och att fräscha upp leder och stugor och göra dessa mer tillgängliga för besökare.
– Vi har satsat en del på skyltning, exempelvis bytt ut hänvisningsskyltar som nötts ut. Det finns alltid små saker som måste göras för att höja statusen, säger Åsa Nordin Jonsson.