På övningsområdet i Vidsel får främmande makter numera öva bombfällning och annat som kan behöva övas inför ett krig. Försvaret har fått rätt att tillfälligt spärra av stora områden långt ifrån Vidsel i samband med sådana övningar.

Så var det inte fram till den 1 juli 2010. Då fick försvaret och Försvarets materielverk (FMV) bara låta främmande makter öva inför fredsfrämjande verksamhet. Försvaret fick utestänga svenska medborgare för att låta främmande makt öva, bara ifall det handlade om utbildning inför fredsfrämjande aktiviteter.

Sommaren 2010 till exempel deltog ett 20-tal flygplan från USA:s flygvapen i övningar på Vidsel. Man släppte bombattrapper. Det sades att terrängen är särskilt intressant för USA, eftersom den har likheter med vissa områden i Afghanistan. Numera tillåts även fällning av skarpa bomber.

Är det oförenligt med Sveriges alliansfrihet att låta militärer från Nato öva på det här sättet på svenskt territorium? I en nyutkommen antologi med titeln ”Bevara alliansfriheten - nej till Natomedlemskap” med Anders Björnsson och Sven Hirdman som redaktörer (Celanders förlag) behandlar 16 namnkunniga skribenter bland annat den här typen av frågor. Ingen medverkande förordar att Sverige ska gå med i Nato.

Hirdman, som varit statssekreterare på försvarsdepartementet och krigsmaterielinspektör, klargör i sitt bidrag en viktig distinktion som måste göras. Om Sverige blir anfallet, är vi inte längre neutrala. Vi har förstås rätt att försvara oss själva militärt. Men vi har i ett sådant läge också rätt att ta hjälp av den som vill komma till vår undsättning. Det är inte oförenligt med Sveriges alliansfrihet att vi i fred förbereder oss för att kunna ta emot sådan hjälp.

Flera skribenter i antologin menar dock att Sverige i det här sammanhanget snart når en gräns, då vår alliansfrihet kan sättas i fråga. Jag kan tänka mig att vi är farligt nära, om den främmande makt som övar på svenskt territorium, i Vidsel till exempel, därigenom blir duktigare på att föra krig i ett tredje land.

Ingemar Folke