Är migration ett resultat av fattigdom och nöd, ett uttryck för desperation? De faror som människor utsätter sig för på färden från Afrika till Europa kan sannerligen antyda det. Men som FN-organet UNDP skriver i en ny rapport, är migrationen från Afrika snarare en följd av utveckling och framsteg. Migrationen är en följd av vidgade vyer och stigande ambitioner.

Hur har man kommit fram till detta? Man har helt enkelt frågat ett stort antal migranter. Vad man då fann var till exempel att de personer som migrerade överlag hade en starkare ekonomisk ställning än genomsnittet i deras hemländer. Många uppgav i intervjuerna att de hade haft jobb som var trygga och regelbundna. Påfallande många kom från städer.

På sätt och vis är det logiskt att det är en relativt sett ekonomiskt stark grupp som utvandrar. Resan i sig är kostsam och för många krävs det att familjen är med och betalar. Eftersom förhoppningen är att den som migrerar ska kunna skicka tillbaka pengar, är det också rimligt att man satsar på personer som har en god chans att få arbete i Europa.

Vad som kanske inte har framgått är att det fungerar. Resan är visserligen farlig – nästan alla tillfrågade uppger att de mötte risker på sin färd – och jobben man kan få i Europa generellt sämre än de arbeten man hade i Afrika. I hemländerna var det 1 procent av de tillfrågade som hade arbetat med städning, i Europa arbetade 17 procent i denna sektor. Bland männen var det 7 procent som hade arbetat med jordbruk i sina hemländer. I Europa har hela 21 procent hamnat i jordbruket.

Men även om statussänkningen kan tyckas vara drastisk är det i ekonomiskt avseende en lysande investering. Om migranterna hade stannat hemma och hoppats på en årlig löneutveckling om tre procent, hade det tagit dem 40 år att nå den nivå de får i Europa.

Ur detta perspektiv blir beredskapen att utsätta sig för faror mer begriplig. Arbete i Europa innebär i ett slag ett ekonomiskt framsteg som skulle ta en generation att genomföra i Afrika. Bara två procent av de tillfrågade säger att större medvetenhet om farorna skulle ha kunnat få dem att stanna kvar hemma. 41 procent säger att inget skulle ha kunnat få dem att ändra sina planer, alltså inte heller förbättrade ekonomiska förutsättningar i hemlandet eller ett bättre styre.

Hans Rosling visade i sina uppmärksammade tankeexperiment hur föråldrad vår bild av så kallade utvecklingsländer är. Vi tenderar att tro att krig, svält och fattigdom är minst lika vanligt nu som förr – och antar att det är sådana faktorer som får människor att söka sig till Europa. Som UNDP visar är motsatsen fallet. Det är när omständigheterna förbättras som människor kan drömma större. Det är då man drömmer om att skapa ett bättre liv på en annan kontinent.