Sverige är ett av de OECD-länder som har flest läkare per invånare. Trots detta träffar den genomsnittlige svensken inte en läkare särskilt ofta. Svenskarna tillhör dem som gör absolut minst antal läkarbesök.

Ett land med hög läkartäthet och få läkarbesök. Då bör läkarna rimligtvis ha gott om tid för de som uppsöker sjukvården? Så är det dessvärre inte.

Svenska läkare lägger allt mer av sin stressiga vardag på dokumentation och administration och mindre på att möta och behandla patienter. Enligt ny rapport från konsultföretaget McKinsey som tagits fram i samverkan med Sveriges läkarförbund upptas i dag i genomsnitt en arbetsdag i veckan av besvärlig patientlogistik och otympliga IT-system.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet (8/7), som baseras på McKinsey-rapporten, skriver företrädare för fackförbunden Kommunal, Vision och Sveriges läkarförbund att fördelningen och prioriteringen av arbetsuppgifterna behöver kartläggas.

”Om vi ska komma tillrätta med de växande vårdköerna och säkra kompetensförsörjningen är det hög tid att vården bättre tar tillvarata varje yrkesgrupps unika kompetens. Frustrationen bland medarbetarna växer när deras kompetens inte tas tillvara bättre. ”

De listar i debattartikeln tre punkter som är viktiga för en mer effektiv sjukvård:

”1. Inventera arbetsuppgifterna i hälso- och sjukvården. En kartläggning av vårdens administration kan vara grund för en omfördelning av arbetsuppgifter och frigöra patienttid.

2. Prioritera bland de administrativa kraven. Säkerställ att rätt dokumentation görs och att den gagnar patientsäkerhet. Då kan dubbeldokumentation och administrativ börda undvikas

3. Förbättra IT-stöden och hitta tidstjuvarna. Systemen i vården måste vara moderna och kompatibla med varandra. Med fungerande IT-stöd kan effektiviteten förbättras.”

Det är givetvis svårt att skapa perfekta system för kvalitets- och kostnadskontroll. Sjukvården är bättre, mer komplicerad och avancerad i dag än för bara några år sedan. Viss dokumentation och administration är ofrånkomlig. Men förhoppningsvis kan brandfacklan från Kommunal, Vision och Sveriges läkarförbund om effektivitetsproblemen i sjukvården tända en förändringens eld.

Det vore utomordentligt om det kom igång en rejäl diskussion om hur man kommer tillrätta med sjukvårdens bristande effektivitet. Förhoppningsvis kan det ge en insikt om att tekniska lösningar och politikernas standardsvar ”mer resurser” inte alltid hjälper. Och skapa förståelse varför tungrodda och förändringsobenägna landsting och regioner är dåligt lämpade att styra över en sådan komplex verksamhet som sjukvård.