När jag för tre år sedan tog studenten, fick jag berättat för mig av min lärare hur mycket kul som väntade på oss på universitetet och hur mycket hon verkligen rekommenderad att vi skulle engagera oss och verkligen ta till vara på studentlivet.

Nu när jag sitter här med lite mer än 20 procent avklarade av min civilingenjörsexamen, kan jag inte mer än att känna mig lite uppgiven. Inte för att skolan är tuff just nu, utan för hur vi studenter gång på gång blir bortprioriterade.

Jag känner inte alls igen det min lärare för tre år sedan berättade om.

Jag och många av mina kurskamrater har börjat ifrågasätta om LTU verkligen vill ha studenter på campus. När jag började studera på LTU för ett år sedan kände jag mig fri och välkommen, en känsla som inte längre finns kvar.

Exempelvis kommer vi studenter inte längre in i alla hus på campus.

Vi tillåts inte heller att plussa, något som på många andra universitet i Sverige är tillåtet.

Hade jag fått veta detta innan jag skickade in ansökan kan jag inte påstå att LTU hade varit högst upp på min ansökningslista.

Borde inte alla studenter i Sverige få samma förutsättningar, det är ju faktiskt så att vi i Luleå kommer konkurrera om samma jobb som studenter som tillåts plussa. Vill inte LTU att vi ska få bra arbeten i framtiden?

Jag har länge gått i det tysta utan att höja rösten men nu räcker det.

Det är inte bara så att vi inte har samma möjligheter som andra studenter, det är även så att skolan jobbar aktivt för att begränsa studentlivet. 30-åriga traditioner bryts och tvingar efterfestlokaler att flytta ut ur sina gamla lokaler och in i nya med mycket sämre avtal. Vi tvingas skriva på utan att få höja våra röster.

Det är inte bara skolans ledning som arbetar aktivt för att utplåna studentlivet, i förra veckan gick polis in och stoppade en fest som tillåtits i åratal, två dagar innan festen skulle hållas. Polisen hade varit underrättad i fyra månader, men väntar tills tiden är så knapp att det inte går att lösa. Då väljer de att gå in och dra åt snaran. Dagen då festen ska hållas.

Jag undrar när det räcker? När är sista stenen kastad? Hur länge ska vi studenter få ta emot slag och sparkar? Om spiralen fortsätter kommer det snart inte finnas några studenter kvar i Luleå.

En uppgiven student