Ingen har nog missat att Skolverkets förslag till nya kursplaner för grundskolan har kritiserats på grund av att man ville ta bort allt före år 1700 i högstadiets historiekurs. Den förändringen är dock bara en speciellt tydlig del av ett mycket större problem.

Alla ämnen har fått minska ämnesinnehållet för att ge plats åt regeringens älsklingsfrågor identitetspolitik, jämställdhet, sexualitet och digitalisering och åt att eleven ska reflektera och uttrycka sig själv.

Kursplanerna uttrycker snarare vad läraren ska göra än vad eleven ska lära sig. Detta gäller både naturvetenskapliga ämnen och ämnen som svenska, religionskunskap och historia som brukar föra in eleverna i en bildningstradition.

Det egendomliga är det utrymme som avsätts till att elever ska reflektera över ämnen som de knappt kan något om. Konsekvensen är att tiden inte tas till vara för inlärning av skolkunskaper, och dessutom ger man eleverna intrycket att de kan bedöma något som de inte känner till.

I ett ämne som idrott och hälsa kan man speciellt tydligt se hur målen flyttat sig från prestation till reflektion. Kursplanen upprepar gång på gång att eleverna ”ska ges möjlighet att utveckla” färdigheter, inte att de ska kunna, och samtidigt ska de också ta ställning till frågor som handlar om idrott, hälsa och friluftsliv och reflektera över huruvida deltagande i idrott påverkas av könsnormer. De ska i det sammanhanget gärna använda digitala verktyg.

Ut med all bildning. I ämnet svenska finns en enda bildningspunkt. Eleverna ska under grundskoletiden ta del av ”några skönlitterärt betydelsefulla författare och deras verk samt de historiska och kulturella sammanhang i vilka de verkat”. Däremot finns det plats för ”skönlitteratur för ungdom och vuxna” som ”belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor, till exempel utanförskap jämlikhet, sexualitet och relationer”.

Religionskunskap har blivit reflektioner om vad religion är i största allmänhet. Alla skrivningar om kristendomens innehåll och särprägel är utrensat. Bibelkunskap är borta liksom kyrkohistoria och därmed en stor del av svensk intellektuell tradition i språk, litteratur, konst och musik. Däremot ges det utrymme inom ämnet för att elevens egna tankar om identitet, kärlek, sexualitet och meningen med livet.

Vi behöver nya kursplaner, men inte de här. Vi behöver också nya timplaner och en noggrannare uppföljning av att elever verkligen har de kunskaper de behöver.

Alla medborgare och kulturinstitutioner bör bombardera de politiska partierna och medierna med protester och kräva att de tar avstånd från de här föreslagna kursplanerna som uttrycker ett förakt både för kultur och för medborgarna. Tidpunkten för att protestera är nu, och inte när kursplanerna är införda.