Insändare Den 15 maj nåddes vi av nyheten att Länstrafikens styrelse tagit beslut om nedläggning av Bussgods i Norrbotten. I beslutet kan vi läsa att Bussgods under flera år varit tyngd av förluster och att det bästa ekonomiskt sett är att lägga ner bolaget. Bussgods i Norrbotten är misskött, det är ingen hemlighet. Det är uppenbart när man läser om att bolaget gjort 9,4 miljoner kronor i förlust 2018.

Enligt uppgift har Länstrafiken (Bussgods moderbolag) som praxis att fakturera dotterbolaget den summa man anser att bolaget borde göra i vinst, ofta 10–12 miljoner kronor. Om vi räknar lågt och säger att 10 miljoner är den vinst som Länstrafiken beslutat att dotterbolaget ska göra innebär det att bolagets reella resultat 2018 var cirka 600.000 kronor. Detta förfarande är ett upplägg som inte förekommer någon annanstans i näringslivet, utan i vilken koncern som helst så skulle Bussgods resultat ha betraktats som positivt. En liten vinst för all del; 600.000 kronor, men ändå en vinst.

Ändå, hur har bolaget inte kunnat leverera tillbaka mer än 600.000 kronor till moderbolaget om budgeterat belopp är 10 miljoner? Som sagt, Bussgods är med största sannolikhet misskött men det krävs förmodligen inga underverk för att få bolaget på fötter igen, bara hårt jobb och strategiska förändringar. Till exempel genomföra den fusion mellan Bussgods Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland som regionfullmäktige i Norrbotten redan beslutat om, kostnadsbesparingar, utökad användandegrad av fordon och utökad säljverksamhet.

Den största delen av Bussgods ”förlust” beror dock på Länsserviceuppdraget. Alltså transport av hjälpmedel och sjukvårdsartiklar för Region Norrbotten, alltså ägarens (Länstrafikens) ägare. Enligt uppgift har detta uppdrag flutit på med underpriser utan att omförhandlas i minst ett decennium. Av över 40 anställda och 26 fordon hos Bussgods så går stor del av dessa resurser till att utföra detta uppdrag som 2018 genererade maximalt 10–13 miljoner i omsättning. Har du någon gång bedrivit åkeri eller bara haft anställda så vet du själv hur långt 10 miljoner räcker i dessa sammanhang. Inte särskilt långt, eller hur?

Förutom att frakta blöjor och rullstolar för regionens räkning så är faktiskt Bussgods det enda fraktbolag som kör fem dagar i veckan ut i fjälldalarna och andra ur stadsbornas perspektiv avlägsna orter. Vad händer med transporterna till dessa orter när Bussgods läggs ner? I Luleå och Piteå är det ingen fara, där tar privata företag över de transporter Bussgods tidigare utfört. Men vem ska köra till exempelvis Kvikkjokk? Ska invånarna där få matleveranser en gång i veckan? En gång varannan vecka? Och vem ska betala för den transporten? Min gissning är att samhället, alltså skattebetalarna, får den notan och så vitt jag vet så betalar denna grupp redan notan för bussen som trafikerar Kvikkjokk dagligen. Sannolikt är dessutom att det inte är en kostnad som drabbar regionen eller staten utan en kostnad som adderas till en redan skuldtyngd glesbygdskommuns budget.

Så, idag har vi via Bussgods alltså ett transportnät som sträcker sig ända till vägs ände, extremt billiga transporter för regionen (skattebetalarna) och ett helt fossilfritt alternativ (bussarna går ju oavsett om de är lastade med gods eller ej) och inget av det här kostar skattebetalarna en krona utan dessa får istället tillbaka pengar från denna verksamhet. Och detta har länstrafikens styrelse i sin enfaldighet beslutat att lägga ner. Konsekvenserna kan alltså sammanfattas till höjda transportkostnader för regionen, ännu en servicefunktion som plockas bort från glesbygden samt att vi står utan klimatneutralt transportalternativ i Norrbotten.

Ett Bussgods som drivs på rätt sätt är en lönsam affär i Sveriges glesbygdslän, skulle Bussgods få finnas kvar och fusionera med de två andra kvarvarande Bussgodslänsbolagen skulle länstrafiken med största sannolikhet få sina 10 miljoner kronor per år inom tre år från fusionen. Denna möjlighet går man nu miste om i och med detta ödesdigra beslut, man mister även funktionerna som jag tidigare beskrev, över 40 personer blir arbetslösa, utöver detta ska vi även räkna med att en nedläggning kommer kosta mångmiljonbelopp. Gissningsvis över 20 miljoner kronor. Så min fråga, är detta beslut verkligen något som befolkningen i Norrbotten vill eller är detta en önskan som besannas endast för en handfull stadsbor med dold agenda?

Ludvig R