Rapporterna om brister i Sveriges gränskontroller börjar likna en ytterst sorglig följetong. Den Schengenrapport som delvis läckte i september har nu offentliggjorts i sin helhet. I den har de yttre gränskontrollernas granskats och bland annat kritiseras it-systemen, bristen på personal och den befintliga personalens ofta låga kompetens. Bristerna är så allvarliga att de bör åtgärdas brådskande, enligt rapporten.

De stora bristerna har tidigare bekräftats av anställda vid gränspolisen, som bland annat påpekar att det inte ens finns tillräckliga lokaler för att utföra ordentliga kontroller. I en intervju med DN (5/2) ger även Patrik Engström, chef för gränspolissektionen på Polisens nationella operativa avdelning, en liknande bild. Han konstaterar att problemen är kända sedan tidigare, och att gränspolisen också har begärt mer pengar. Men väldigt lite har åtgärdats.

En av de grundläggande orsakerna till att ingen verkar ha velat ta ansvar för att gränskontrollerna fungerar är att det inte finns någon myndighet som har ett helhetsansvar för verksamheten. Till exempel delar Polisen och Kustbevakningen på ansvaret för personkontroller, samtidigt som Migrationsverket också har en fot med i leken gällande exempelvis asylärenden.

Under lång tid har regeringen inte ägnat någon särskild uppmärksamhet åt gränspolisen, och inte heller i januariöverenskommelsen nämns de yttre gränskontrollerna. Och det enda som nämns i regeringsförklaringen är de inre gränskontrollerna, som bidrar till att dränera resurserna vid de yttre gränserna.

Ett stort ansvar läggs nu på den nyblivne inrikesministern Mikael Damberg (S) att åtgärda de omfattande bristerna. Därför är det oroande när han i en intervju med TT (3/2) säger att kritiken mot gränskontrollerna inte är rättvisande och att organisationen är i stort sett fungerande. Vad som krävs för att Damberg ska klassa gränskontroller som fungerande är oklart, men tydligt är att det ligger långt under Schengeninspektörernas krav.

Och faktum är att när det gäller just yttre gränskontroller är det Schengenkraven som gäller. I samband med undertecknandet av Schengenavtalet har Sverige åtagit sig att upprätthålla en viss standard. Detta för att den fria rörligheten inom området ska kunna fungera.

Även för Sveriges egen del är det dock viktigt att ha gränskontroller värda namnet. Det är där möjligheten finns att stoppa exempelvis organiserad brottslighet redan vid gränsen.