Årets hetaste politiska par bildas av två ord. Det står klart efter att Språkrådet har publicerat sin nyordlista för 2018. På listan återfinns motsatsparet ”någonstansare” och ”varsomhelstare”, som beskriver en person som har respektive saknar stark förankring till en viss plats.

Att begreppen har fått sådant stort genomslag lär bero på att de fångar en politisk konfliktlinje som upplevs allt mer relevant – den mellan gruppen som ser världen från någonstans och gruppen som kan se världen från varsomhelst. De rotade mot de rotlösa. En politisk dimension som sägs förklara ökade spänningar i västvärlden.

Men hur är en svensk någonstansare eller varsomhelstare? För att svara på det hänvisar Språkrådet till Barometern-OT:s ledarsida (14/9): ”Det finns en bild av att SD-väljaren är en ’någonstansare’ som söker tillhörighet i det lokala och värdesätter rötter till skillnad från de urbana ’varsomhelstarna’ som lever utan någon större koppling till sin plats.”

Därmed sätts ord på två grupper som redan tidigare har valsat runt i den politiska debatten, ofta raljant beskrivna. Det är lantisen mot storstadsbon. Det är midsommar med potatis och sill mot asiatisk hämtmat i city. Men den grova uppdelningen gör att konflikter kan överdrivas.

Som exempel kan vi ta en naturskön svensk kommun som under sommar eller vinter attraherar semesterfirare. Där bor karikatyrerna till någonstansare. Dessa personer kan inte tänka sig att flytta och röstar på SD. Det finns ett motstånd mot förändringar. På ledigheterna kommer så varsomhelstarna från storstäderna. En grupp som är beredd att semestra någon annanstans i världen om det var bättre. Varsomhelstaren ser förändringar som något positivt och röstar på MP eller C.

Men vilken av dessa grupper är det som har de hårdaste kraven på att det i kommunen ska se ut som förr? Inte är det de rotade, utan snarare de semestrande. Skogen får inte huggas, utan ska skyddas. Lanthandeln ska finnas kvar. Landskapet får inte förändras utan drömmen ska leva. Någonstansarna som bor där kan däremot ha en mer framåtriktad inställning. Skogen ska huggas, den växer ju upp igen. Åkrar kan planteras med skog för att bygga konkurrenskraftiga företag. Blir den lokala butiken för dyr att handla i är det bättre att ta bilen någon annanstans.

Precis som uppdelningen i någonstansare och varsomhelstare missar den här beskrivningen en del nyanser. Däremot pekar situationen på att två grupper kan vara precis lika sentimentala, men i olika kontexter. Dessutom behöver världen inte vara så konfliktfylld som den ofta utmålas.