Dessvärre hade det kunnat förutses. Det är ingen hemlighet att integrationen inte har fungerat i Sverige. En effekt av detta är att vi har många i landet som inte kan språket. Bristen på information om coronakrisen på som i det här fallet somaliska, men på alla de större invandrarspråken, borde ha förutsetts.

Ett annat problem är att tilltron till myndigheter och det offentliga Sverige är tämligen lågt i områden med en låg integrationsgrad. Många av förhållningsdirektiven i krisen har haft formen av offentliga råd. För att effektivt sprida information i dessa miljöer måste man använda sig av lokala auktoriteter. Det kan handla om allt från artister till imamer. Det görs också, men först efter att problemet uppmärksammats och smittan uppenbarligen redan spritts ordentligt i åtminstone Järvaområdet i Stockholm. Men rimligtvis är samma utveckling att vänta i fler områden.

Många områden som präglas av bristande eller obefintlig integration har dessvärre utmärkta förutsättningar för smittspridning. Bland skälen till detta finns trångboddhet, familjsbildningsmönster och generationsboende. Det är inte ovanligt att en lägenhet rymmer ett föräldrapar, fyra barn samt farmor och farmor.

För de äldre kan närheten till familjen som annars är något positivt plötsligt förvandlas till en hälsofara. Bland somalier hör det också till att man hälsar på och umgås med sjuka släktingar och vänner. Sedan tidigare vet vi att folkhälsan är sämre i utsatta områden. Många äldre somalier har därtill redan nedsatt lungfunktion på grund av tuberkulos och katbruk. Det är alltså inte att undra på att de är överrepresenterade bland dödsfallen.

Detta hade kunnat undvikas. Till exempel genom att adekvat krisberedskap där man hade planerat utefter vad vi faktiskt redan visste.  En nackdel med detta är att en kris som den nuvarande rymmer ett stort mått av osäkerhet. Det finns ingen information på förhand som kan översättas och finnas till hands när den behövs. 

Detta måste då göras allt eftersom när krisen väl utspelar sig. Det gör det till en resurshanteringsfråga. Det är mycket som ska göras och resurserna är begränsade. Det betyder inte att man kan välja att inte informera en del av befolkningen, men att man måste inse detta i förväg och ta höjd för det.

Men det som nu utspelar sig visar också hur viktigt det är att överge den tidigare integrationspolitiken. Kravlöshet och acceptans för utanförskapet gör att stora invandrargrupper nu drabbas särskilt hårt. Det kan inte accepteras, integrationspolitiken måste omdanas så att detta inte upprepas vid nästa kris.

 

Missa inte ledarsidans nya Facebooksida!