En 25-årig kvinna idag, låt oss kalla henne Nadja, kan först som 50-åring, år 2045, uppleva jämställda löner i Sverige. Det är så långsamt arbetet för rättvisa löner går framåt. Idag vet vi till exempel att kvinnor inom akademikeryrken får en mycket sämre ingångslön än män. Trots att kvinnor presterar bättre än män på universitetet och tar examen i högre utsträckning så tjänar de sämre. Män med ekonomiutbildning får upp till 7000 kronor mer per månad i ingångslön jämfört med kvinnor. 

Statistiskt sett vet vi också idag att cirka 30 procent av världens kvinnor utsätts för könsbaserat våld. Nadja är alltså i riskzonen för att utsättas för våld enbart för att hon är kvinna. Allra oftast är det en närstående man som Nadja har eller har haft en relation med som är det största hotet mot henne. Om Nadja har en funktionsnedsättning kan hennes utsatthet öka ännu mer då närstående kan få en väldigt stor makt över vardagen.
I Sverige idag vet vi att män mördar kvinnor i nära relation i lika hög grad som tidigare.
Jag ser en stor risk att Nadja år 2045 kommer utsättas för våld av män.

Om vi ska kunna leva jämställda liv i framtiden (helst redan idag, men jag får sikta framåt) behövs politiska beslut som gör skillnad i vardagen. Som tidigare engagerad politiker chockades jag av andra politikers inställning till jämställdhetsfrågor. Oftast såg de på jämställdhet som en “vision” eller som en fin tanke kring alla människors lika värde. Men jämställdhet är inte en känsla, det är ett faktiskt tillstånd där resurser, makt och inflytande, frihet från våld och bra hälso- och sjukvård tilldelas alla oavsett kön. Det är som om politiker fastnat i att “vilja väl” men inte kan och vill göra förändring. 

En annan stor risk jag ser i Nadjas framtid är att extrema rörelser och partier ska få mer makt att vrida klockan tillbaka till en tid när kvinnors rättigheter och möjligheter var fruktansvärt små. Sverigedemokraterna är ett stort hot mot kvinnors rätt till jämställdhet. Istället för att se en utveckling som sakta går framåt finns det risk att jämställdheten istället börjar gå bakåt. 

Ytterligare ett hot är klimatförändringarna. Vid kriser, konflikter och krig vet vi att kvinnor och barn är extra utsatta. Cirka 60-70 procent av världens fattiga är kvinnor, det gör att de har färre möjligheter att anpassa sig till förändringar i klimat, att delta i beslutprocesser kring bemötande av klimathotet och har svårt att flytta på sig vid en eventuell katastrof. Utsattheten ökar ytterligare om kvinnan har en funktionsnedsättning.
I framtiden kan Nadja leva under extrema förhållanden på grund av förändrat klimat med liten möjlighet att påverka sin situation.

Jag har målat upp en dyster bild av Nadjas liv år 2045, men vi kan faktiskt förhindra att jag får rätt genom att:
– Fördela makt och inflytande jämställt, så fler kvinnor får vara med och påverka utvecklingen i världen.
– Se till att vi får jämställda löner, för det har vi kvinnor rätt till.
– Se till att män slutar använda våld, så vi kan få leva i frihet från våld. 

Så här på internationella kvinnodagen vill jag uppmana till kamp för rättvisa! 

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Feminist