Europa består av ett antal nationalstater som alltid har haft ett stort utbyte av varandra. Poängen med det som till slut blev EU är att utvidga utbytet så att krig bara blir kostsamt för alla inblandade parter. Allt fler upplever dock, inte sällan på goda grunder, att EU bestämmer för mycket och i frågor som bäst avgörs av staterna själva.

Givet det stundande valet till Europaparlamentet, EP, 26 maj är det värt att fundera över EU:s framtid. Den svenska valrörelsen är ett skämt och ger föga fingervisning om vad partierna vill med EU.

Centerpartiet och Socialdemokraterna försöker göra det till ett värderingsval, ett ödesval för demokratin. De EU-skeptiska partierna ser förvisso ut att flytta fram sina positioner något i valet, men det är stor skillnad på att vara mot EU och att vara emot demokratin. Exempelvis är Miljöpartiets ena toppkandidat Pär Holmgren för EU men har flera gånger uttalat sig negativt om demokratin.

De två stora partigrupperna i EP är den socialdemokratiska, S&D, och den kristdemokratiska konservativa, EPP. De är överens om mycket men skiljs åt i synen på hur EU ska utvecklas. I en nylig debatt mellan de båda gruppernas spetskandidater till posten som EU-kommissionens nästa ordförande gjordes tydligt att S&D vill överföra mer makt till EU medan EPP vill hålla tillbaka utvecklingen.

Den socialdemokratiska gruppen vill införa en europeisk arbetslöshetsförsäkring, en europeisk koldioxidskatt – som dessutom ska införas omedelbart – samt skatt på flygbränsle. Det skulle innebära en kraftig maktförskjutning från medlemsländerna till EU. Hittills har EU finansierats genom medlemsavgifterna vilket har varit avgörande för att hålla de mer självständiga EU-institutionerna på mattan. Ges de egen beskattningsrätt vet ingen var det kan sluta. Att en röst på de svenska Socialdemokraterna också är en röst för dessa förslag är inget som hörs i den svenska valrörelsen.

S har dock tagit för vana att säga en sak hemma i Sverige samtidigt som partiets ledamöter i EP röstar på ett annat sätt. Denna vurm för maktförskjutning till EU gör S till ett väsentligt mer skadligt alternativ än EU:s alla högerpopulister. De senare kommer inte påverka EU-arbetet mer än på marginalen. S&D är dock tillsammans med EPP grunden för maktutövning i EP – lika avgörande som kärn- och vattenkraft är för den svenska energiförsörjningen. När S&D slirar iväg på det här viset får det kännbara konsekvenser. S måste ta ansvar för detta och inte som nu försöka skyla över den politik de kommer att föra.