Insändare Den 22 oktober hade Trafikverket med flera en briefing på Vetenskapens hus angående Norrbotniabanan genom Luleå kommun. För många år sedan hölls en liknande sammankomst på Kulturens hus. Expertpanelen var nu ny men publiken var i stort sett densamma som då, om än äldre.

Det som slog mig var att de nya experterna inte hade någon ny information att komma med även om de tycktes tro det. Det var samma gamla kartor, olösta problemställningar och fromma förhoppningar som tidigare och som sedan länge är väl kända och diskuterade till leda. Det enda nya var att en eventuell bro över Svartösundet nu föreslås bli något lägre än tidigare. Man avfärdade också i all hast, med en fullständigt obegriplig karta, tunnelalternativet som jag inte minns fanns med på Kulturens hus.

 

Det är för övrigt obegripligt att staten fortfarande har makt att i årtionden stoppa all aktivitet inom dessa teoretiskt framtagna ”korridorer”. Här borde finnas en tidsgräns varefter staten/Trafikverket måste börja kompensera markägarna ekonomiskt. De enskilda tjänstemännen har inga incitament att påskynda utredningarna utan kan lugnt låta tiden gå. Ingen tjänsteman drabbas ju personligen. Markägarna/medborgarna får däremot personligen år efter år tackla alla problem, ekonomiska och andra, som dessa skrivbordsprodukter för med sig. Skamligt! 

 

Även om det görs små framsteg på pappret händer för närvarande ingenting i terrängen norr om Dåva avfallsplats, nio kilometer norr om Umeå. Problemet är pengar. Utan pengar ingen järnväg och heller ingen skjuts i planeringen, vilket tydligt demonstrerades av den ekonomiskt bakbundna expertpanelen på Vetenskapens hus den 22 oktober. Panelens ängsliga vädjan till publiken att komma med förslag och synpunkter om banans dragning genom Luleå kommun visar med all tydlighet på vilket stadium planeringen fortfarande befinner sig, nämligen tankekabaré-stadiet. 

Armanjac