Ska inte mitt barn få äta sig mätt?

Åsa Nilsson Vallenbergs son har en selektiv ätstörning och en allergi. Ingen hänsyn tas till ätstörningen i skolmatsalen.

Åsa Nilsson Vallenbergs son har en selektiv ätstörning och en allergi. Ingen hänsyn tas till ätstörningen i skolmatsalen.

Foto: Fredrik Sandberg

Insändare2019-10-15 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Mitt barn är allergisk mot komjölksprotein, inget konstigt med det, men han har även Aspergers syndrom vilket medför perceptioner – är alltså väldigt selektiv vad gäller mat på grund av textur, lukt och smak. 

Han har endast anpassad kost gällande allergin och de flesta dagar under fem års tid har jag uppfattat att han ändå fått äta sig mätt och tyckt om maten. Vi äter själva en varierad kost med basen i närodlade rotfrukter och grönsaker när det finns samt viltkött då jag både är jägare och renägare.

Men den 30 september fanns inget mjölkfritt alternativ och han blev tvungen att äta en vegetarisk soppa med grönsaker. Han äter överhuvudtaget inte grönsaker men däremot potatis och hade soppan innehållit potatis, vilket det inte gjorde, hade han ju åtminstone fått i sig lite näring. 

Till saken hör även att han har långa dagar då det går lite busstrafik till landsbygden där vi valt att bosätta oss. Jag är främst så förbannad över att han blev tvingad att äta vegetariskt då han inte är vegetarian samtidigt som veganerna nu får vegansk mat serverad i skolan. 

Det han blev serverad var för honom totalt oätligt! Man kan hänvisa till att en gång är ingen gång men när det nu upprepas fler gånger under samma vecka.

Den 3 oktober fick de andra barnen korv och potatismos medan han fick något som jag dessvärre måste liknas med nån slags spya. Hade det varit svårt att värma ett par potatisar till korven? Han är inte vegetarian, har inga önskningar att bli det och ska således få äta vanlig mat. 

Till råga på allt informerade matsalen att det nu skulle vara så hädanefter, att det mjölkfria alternativet också var det vegetariska. Men mitt barn ska ha kött! Vi äter vanlig, svensk husmanskost i vår familj och då vi precis som alla andra betalar skatt ska våra barn få en kost anpassad för dem som förövrigt är det vanligaste kosten i Sverige. 

Det transporteras mat fram och tillbaka och det tas in influenser och det ska sparas så mycket pengar. Varför kan vi inte gynna den låga självförsörjningen i Sverige och välja närproducerad vanlig mat? Varför trycks det svenska bort?

Jag har nu dragit i de trådar jag kan, skaffat intyg från habiliteringen på Sunderby Sjukhus, försökt ringa måltidsservice, som inte svarar och meddelat fröken i hans klass att han tyvärr inte kan komma till skolan för att han inte får mat han kan äta där och således inte klarar sig. Är det meningen att barn ska få näringsbrist i skolan? Tänk de stackarna som kanske inte får riktig mat när de kommer hem. Fy, är det så här ni ska spara pengar medan ni smörjer ert eget krås?

Åsa Nilsson Vallenberg