Insändare Höga kostnader för inhyrda läkare och sjuksköterskor sägs vara en av huvudorsakerna till regionens ständigt återkommande ekonomiska problem. Men det är nog inte hela förklaringen. Parkinsons lag tycks råda inom regionens administration och inom sjukvårdsadministrationen i hela landet. Lagen beskriver problemet med att ökningen av antalet anställda i stort sett är densamma oavsett om arbetsuppgifterna ökar, minskar eller till och med m försvinner.

Den kraftigt växande administrationen och all verksamhet som inte är lagstadgad måste ifrågasättas. Resurserna ska gå till sjukvård, inte till en ständigt växande byråkrati. Det borde vara fullt möjligt genom att byråkratin minimeras så långt gällande lagstiftning tillåter samt att vårdprofessionen får mandat att utveckla och styra sjukvården med målet bästa möjliga vård till patienten. I de fall lagar och förordningar förhindrar effektivisering, inte tillför något positivt och inte ökar patientsäkerheten krävs att våra politiker agerar med motioner i riksdagen så att förändringar kommer till stånd.

Regionen har lagstadgat ansvar för hälso- och sjukvård, tandvård för barn och unga upp till 22 års ålder, regionalt utvecklingsansvar samt gemensamt med kommunerna ansvar för regional och lokal kollektivtrafik. Detta är kärnverksamheten. All övrig verksamhet är frivillig. Enligt senaste regionrapporten från augusti 2018 har regionen 7 265 anställda varav 928 administratörer.

Ekonomin. Verksamhetens nettokostnad 2017 var 7 744 miljoner och har från 2015 ökat med 516 miljoner. Nu skall 344 miljoner sparas fram till 2022. Noteras bör här att den dåvarande politiska majoriteten bestående av S, V och MP 2015 kraftigt höjde skatten från 10,18 till 11,34 d v s med 1,16. Skattehöjningen började gälla 2016 och gav då ett tillskott på 625 miljoner. Den höjningen är nu på väg att förbrukas.

Administrationen är den verksamhet som expanderat mest under de senaste åren. Från 2015 till augusti 2018 har administration ökat med 115 personer. Om det finns någon dold administration och i så fall i vilken omfattning är oklart. Resten av organisationen har under samma tid minskat med 19 personer. Antalet läkare har ökat med 22 personer och antalet sjuksköterskor har minskat med 72 personer. Ökningen inom administrationen förklaras med att omkodningar skett till rätt arbets-identifikationskod AID, överflyttning av 16 tjänster från länsstyrelsen i samband med region-bildningen samt att antalet chefer inom regionen ökat utifrån regionens målsättning om färre antal medarbetare per chef och en omorganisation inom division Länsteknik där medarbetare bytt yrkes-titel. Förklaringen till den kraftiga ökningen av administrationen väcker frågor. Behöver så synnerligen välutbildad personal så många chefer? Vad är målsättningen? Är det en chef per vård-anställd? Den exceptionella expansionen har skett samtidigt som regionen har stora ekonomiska problem med att långsiktigt finansiera sjukvården.

Sjukvårdsbyråkratin i Sverige slukar enorma resurser. Enligt SKL lär den uppgå till cirka 40 miljarder per år. Stora delar av de administrativa resurserna går tydligen till dyrbar management på bekostnad av mindre kostnadskrävande personalkategorier som sekreterare, assistenter et cetera. Läkartidningen nr 24 årgång 2018 skriver att administrativ personal från 2010 till 2017 har gått om antalet läkare i vården. Administrationen har ökat med 35,87 procent och läkarna med 15,75 procent. vilket motsvarar 8242 respektive 3914 årsarbetare. Detta enligt en granskning av tidningen Vårdfokus. I en artikel i samma tidning 2015-01-20 skriver generaldirektören för Inspektionen för vård och omsorg Gunilla Hult Backlund ”Byråkratin inom vården hotar patientsäkerheten”. Hon vill minska överdokumentationen och formulerar sig synnerligen drastiskt i artikeln då hon hävdar att ”Det förekommer till och med att det tas fram nya rutiner för att följa upp rutiner.” Det tycks vara så att administrativa krav inom sjukvården kommer till utan analys av vilka konsekvenser det har för den personal som skall hantera systemen.

Den nya regionledningens strategiska plan. En total översyn av all verksamhet lär ska genomföras. Förhoppningsvis riktas fokus i första hand på att eliminera all onödig byråkrati och att se över alla ej lagstadgade åtaganden.

Nya skattehöjningar i en region som redan har landets högsta kommunalskatter vore förödande för regionens utveckling. Här måste också vägas in alla absurda beslut om skattehöjningar på drivmedel, el med mera, fattade av regeringen. Beslut som drabbar invånarna extra hårt i en geografiskt stor region.

Jan Nilsson

Bensbyn