Statsminister Stefan Löfven (S) skjuter upp arbetet med att reformera Arbetsförmedlingen. Expressen kallar det ett krisdrag. Det är förstås riktigt i teknisk bemärkelse då det kan hänföras till krishanteringen. Men, handen på hjärtat, reformen hade ändå inte genomförts.

Att arbetet med reformen ändå har fortsatt beror på att det krävs för att hålla Centerpartiet vid gott mod. C är det enda partiet som fortfarande tror på januariöverenskommelsens absoluta storhet; att man där lyckades betvinga Socialdemokraterna till Svea rikes fromma och att den håller såväl Vänsterpartiet som Sverigedemokraterna borta från inflytande.

Verkligheten, som också verkar ha slagit övriga samarbetspartier, ser något annorlunda ut. Riksdagens styrkeförhållanden har gjort sig gällande och regeringssamarbetet är i minoritet. De borgerliga partierna avskyr samarbetet som stärker S grepp om makten och Sverigedemokraterna har alltjämt siktet inställt på att ersätta S i svensk politik. Allt det kunde förutses. Överenskommelsen vilade i praktiken på att Vänsterpartiet skulle acceptera att bli bespottat som ett extremistparti och ändå stödja regeringen. Så såg det ut ett tag, men partiledare Jonas Sjöstedt visade sig inte tåla vad som helst.

Vad värre är för regeringen, väljarna belönar V för sin parlamentariska aktivism. Alltså kommer den att fortsätta. I praktiken innebär det att inga reformer i januariöverenskommelsen som V motsätter sig går att genomföra. Värnskatten är borta, men så mycket mer lär det inte bli.

Detta har varit känt ett tag nu. Men coronakrisen ger januaripartierna en ny chans, åtminstone temporärt. Nu får de framträda tillsammans flera gånger i veckan och visa att de tar ansvar för Sverige. Krisen har gett partierna vad de tidigare saknat, ett gemensamt mål. Det ska inte underskattas. Att genomgå en kris tillsammans skapar starka band och lojaliteter.

Frågan är bara vad som ska hända sedan. På andra sidan, när krisen är över. En god gissning är att partierna kommer att hålla fast vid krisen så gott det går. Inte så att de agerar för att förlänga den, men de lär inte besitta någon chans att visa upp sig tillsammans för att tillkännage även de minsta efterinsatser relaterade till krisen. Räkna med att det lär hålla på åtminstone till nästa val.

Svårigheten ligger sedan i att hitta ett nytt projekt. Det kräver att det är tillräckligt konsumerande för att uppsluka de fundamentala skillnader i synen på samhället som partierna har. Statsvurm och avreglerings- och privatiseringsiver måste jämkas. Det är ingen avundsvärd uppgift.