Visste du att Handelshögskolan i Stockholm har ett slags filial i Lettland upprättad 1994 tillsammans med svenska och lettiska staten? Stockholm School of Economics in Riga får ansökningar från de baltiska staterna men också från Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Studietakten är hög, och studenterna lär sig på tre år lika mycket som på ungefär 3,5 eller 4 år i Stockholm. Skillnaden mot Stockholm är egentligen större, eftersom trenden där är tvärt om, nämligen att inte studera på heltid utan att arbeta och resa vid sidan av studierna.

En av de intressanta aspekterna av handelshögskolan i Riga är själva antagningen. De sökande kallas till ett prov som fokuserar matematik, logiskt tänkande och engelska följt av en intervju. Det förekommer att studenter från Sverige söker, men de brukar inte kunna antas. Skälet är att de har svaga resultat på antagningsprovet, som på så sätt fungerar som ett slags utvärdering av svensk gymnasieskola som grund för högre studier, även om det inte är de duktigaste svenska studenterna som söker till Riga.

Varför kommer sökande från Moldavien in men inte svenskar? Moldavien är ju ett land med små resurser och stora korruptionsproblem. Handelshögskolans rektor i Riga, Anders Paalzow, har mer än tjugo års erfarenhet av antagningsprocessen och pekar på att de länder som de duktiga studenterna kommer från har ett par saker gemensamt när det gäller utbildning.

I de länderna förväntar man sig att elever läser läxor, klarar skrivningar och genomgår examina. Man har statlig studentexamen, vilket innebär att det ställs samma krav på alla elever och proven rättas på samma sätt. På så sätt hålls kunskapsnivån upp och betygsinflation undviks.

De här länderna tillämpar alltså inte någon speciell pedagogik men ställer upp tydliga krav och kontrollerar inlärningen. Rektorn menar sig se att svenska studenter generellt både har lägre grundkunskaper från gymnasiet och lägre vilja och förmåga att arbeta hårt med studierna.

Sverige och andra västländer hade en utmärkt utbildningsnivå fram tills det inleddes ett skede med skolexperiment på 1960- och 1970-talen. Sedan dess har kartan över framstående utbildningsländer ritats om. De länder eller regioner som nu har gått om Sverige i PISA hade då knappt skapats (Singapore), hade förstört sitt skolsystem (Shanghai under Kinas kulturrevolution) eller hade inte börjat bygga upp ett eget skolsystem, som de baltiska staterna som lydde under Sovjetunionen. (Estland finns nu i PISA-toppen.) Irland överraskar också som ett av de bästa PISA-länderna, ett traditionellt och tidigare fattigt land liksom Finland, en annan PISA-stjärna.

Det är viktig information för svenskar att veta hur svensk gymnasieutbildning står sig i jämförelse med andra länders. Skulle vi inte föredra att rektorn i Riga sade att jämfört med andra var svenska studenter kunniga och ambitiösa?

Professor i spanska vid Lunds universitet