Människors informationsavtryck tilltar allt mer. I en tid när datainsamling godkänns på varje hemsida och där varenda transaktion man gör registreras är den personliga integriteten knappast någon hårdvaluta. Telefoner, datorer, bilar och elektroniska leksaker fyller inte bara sina uppenbara syften och förenklar tillvaron. De är också hela tiden i full färd med att samla data, på gott och ont. Varenda digitala system i dag kan vara en spion, varje elektronisk pryl en liten övervakningskamera.

Det här gör att vi hela tiden är övervakade. Informationsinsamlingen är förpackad i våra saker och vardagliga aktiviteter, vilket gör att den har avdramatiserats. Framför allt kommer inte övervakningen längre främst från auktoritära stater och korrupta system – utan från de företag som tillverkar och utvecklar produkter som underlättar vår vardag. Om detta skriver forskaren Shoshana Zuboff i sin nya bok The age of surveillance capitalism. Hon myntar begreppet övervakningskapitalism.

Ett vanligt sätt att rättfärdiga och rationalisera den höga graden av övervakning som konsument är att jag inte har något att dölja. Dessutom tycker vi om att använda tjänsterna. Vardagliga beteendemönster och förutsägelser är det riktiga guldet på informationsmarknaden. Att kränga reklamannonser är bara ett första led, det är användardata som är det verkliga målet. Vet företagen hur vi beter oss, kan de influera oss desto mer.

Möjligen ligger Sverige längre fram i utvecklingen än en del andra länder, vilket innebär att vi bör tänka till en extra gång innan vi lämnar ifrån oss värdefulla uppgifter om oss själva. Svensken verkar inte värdesätta sin individuella integritet allt för mycket, utan hemfaller snarare åt att underordna sig en slags generell offentlighetsprincip.

Sverige beräknas exempelvis vara helt kontantfritt redan 2023. Vi blippar kortet utan att blinka. I länder som Frankrike och Tyskland är kontanter inte en raritet som i Sverige, utan ett sätt att inte ge bort information om sina konsumtionsmönster. I Sverige betraktas det snarare som en rättighet som staten ska ordna. Men om en övervakningskamera kan förebygga brott eller det är lättare att bara dra kreditkortet, så görs det gärna avkall på det där med integritet. Och i en tid där övervakningen kommer från företag snarare än staten blir det egna ansvaret för att freda sitt privatliv helt avgörande. Vi lever i en övervakningsekonomi.

Det är dags att vi förstår att alla uppgifter vi lämnar ifrån oss i den ekonomin är hårdvaluta.