Från inträdet i EU 1995 till 2018 har Sverige betalat in 634 miljarder i medlemsavgifter.

Återflödet uppgår till 247,6 miljarder, det vill säga netto 386,4 miljarder. En enorm summa.

Årsavgiften kan komma att höjas till 55 miljarder efter Brexit. Avgiften 2019 beräknas bli 43,0 och 2020 44.5 miljarder. Sverige är nettobetalare då landet betalar in mer än vad som kommer tillbaka.

Enligt Europa-portalen betalar svenskarna mest om man tittar på den faktiska nettoavgiften, det vill säga medlemsavgift minus återflöde. Från 2010 till 2015 har nettobidraget per invånare och år i genomsnitt uppgått till 183 euro motsvarande 1700 kronor. Merparten av återflödet utgörs av jordbruksstöd som i huvudsak går till stora gods och stora jordbruk i södra Sverige. Jordbrukspolitiken, som delas upp i direktstöd, marknadsstöd och landsbygdsutveckling, regleras av en näst intill oöverskådlig byråkratisk djungel. Det har gått så långt att EU-byråkratin blivit business. Det finns företag som säljer byråkratihjälp då exempelvis mindre organisationer skall söka utvecklingspengar till landsbygdsprojekt.

Ord som EU-projekt och EU-bidrag används i media synnerligen okritiskt med tanke på att Sverige är nettobetalare till EU. Så länge det är så är det landets egna pengar som finansierar det s k EU-projektet. Begreppet EU-projekt är därför ren propaganda i syfte att ge sken av att EU satsar i Sverige. Projekten, som kräver medfinansiering, är alltifrån ansökan till slutrapportering omgärdade av omfattande byråkrati, krångliga regelverk, krav på EU-flaggor mm. Ett nyligen lanserat EU-projekt är delfinansiering av ett nytt signalsystem till Malmbanan med 470 miljoner och stöd till Norrbotniabanan.

Varför skall dessa miljoner in i den gigantiska EU-byråkratin för att sedan bli en del av återflödet? Sysselsättning skapas givetvis för mängder av byråkrater i Bryssel och inom Sverige. Det är resursslöseri utan motstycke, finansiell misskötsel och lek med skattemedel.

Det vore av stort värde om media ingående började granska EU-byråkratin lokalt, regionalt, nationellt och i Bryssel. Om så skulle ske blir det med all säkerhet en chock för svenska folket. Braskande propagandafraser med ord som EU-projekt och EU-bidrag är inget annat än tomma ord. Sverige är nettobetalare till EU.

Jan Nilsson