Därför är det välkommet att regeringen nu, i enlighet med januariöverenskommelsen, har tillsatt en utredning om hur äganderätten kan stärkas med flexibla skyddsformer och naturvård i skogen.

Regeringen vill att utredningen ska hitta ett sätt för alla intressen att bli nöjda, vilket troligen är lättare sagt än gjort. Förhoppningsvis är det i alla fall en början till upprättelse för skogsägare som, med hänvisning till värdefull natur, fråntagits rätten att bruka sin skog utan att få ersättning.

Första steget är att definiera problemet. Direktivet till utredningen gör tydligt att det finns en förtroendekris: ”Det finns ett behov av att öka förtroendet mellan skogsägare och myndigheter samt andra berörda aktörer och förbättra legitimiteten för den förda politiken.”

Krisen har uppstått då de skogsägare som tagit bäst hand om sin skog, är de som drabbats värst. Skog som klassas som skyddsvärd är ofta skog som skötts på ett varsamt och medvetet sätt. Där skogsägaren gallrat och röjt med hänsyn och exempelvis lämnat en del död ved. Denna skog har sedan av Skogsstyrelsen uppmärksammats för sina höga naturvärden, genom exempelvis upptäckta nyckelbiotoper, och avverkning har stoppats. Incitamenten för att sköta om sin skog har därmed blivit rejält nedfilade, något bara en upprättelse av äganderätten kan råda bot på.

Den svenska skogspolitiken bygger på två jämställda mål, produktionsmålet och miljömålet. Skogsstyrelsen har på eget bevåg värderat miljömålen högre, utan demokratiskt stöd. Där makten har rätt, har rätten ingen makt.

Sveriges privata skogsägare avsätter självmant ungefär sex procent av sin skog för bevarande av naturvärden. Om staten vill att mer skog skyddas är det rimligt att man som skogsägare får betalt för förlusten det innebär. Många ser skogen som sitt pensionssparande eller något som ska ärvas av nästa generation. Att rycka undan det utan kompensation ter sig inget annat än grymt.

I slutet av juni beslutade regeringen att avveckla nyckelbiotopsinventeringarna som i våras sattes på paus. Till grund låg även där januariöverenskommelsens punkt 26. Innan utredningen är klar nästa år, och ett rättssäkert naturskydd är på plats igen, ska inga nya inventeringar utföras. Det blir ett nödvändigt andningshål i en infekterad konflikt.

Utredningen har ett gediget jobb framför sig. Grunden till problemet är att regeringen och flera andra intressen vill skydda skog - dels på grund av internationella åtaganden, dels på grund av egna ambitioner - men är inte beredda att betala för det. Nyckelbiotopsinventeringarna var ett försök att få skogsägarna att stå för notan, något de nu får äta upp.

Utredningar som ska leverera guld och gröna skogar till alla brukar ha svårt att möta upp förväntningarna. Vi får se hur det går med denna.