Enligt lag om Sveriges riksbank (1988:1385) (Riksbankslagen) 5 kap. 1 § 2 st. Àr sedlar och mynt som ges ut av Sveriges riksbank lagliga betalningsmedel. I förarbetena förklaras att var och en Àr skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning.
Detta Àr sÄvitt kan förstÄs den grund pÄ vilken vi grÀsrötter har att stÄ. Vi som av fullt naturliga skÀl vill anvÀnda det lagliga betalmedel sedlar och mynt som ges ut av Sveriges riksbank.
Visst kan experter, jurister och andra, ha synpunkter pĂ„ nĂ€mnda förarbeten. Dessa tycks dock försöka hitta skĂ€l till varför betalningsmottagare av ena eller andra slaget ska kunna neka att ta emot mynt och sedlar. Detta till glĂ€dje för banker och andra aktörer som i det kontantlösa samhĂ€llet dessa försöker skapa endast tycks se till sina egna egoistiska vinstintressen. Ăkad kontroll över oss konsumenter betyder i förlĂ€ngningen ökat klirr i den egna kassan.
Att vi ocksÄ i möjligheten att kunna betala med mynt och sedlar i dagens Sverige skiljer ut oss i frÄn mÄnga andra lÀnder i Europa förvÄnar knappast.
SjÀlv anser undertecknad att den personliga integriteten Àr hotad i det kontantlösa samhÀlle som smugit sig pÄ oss. DÀrmed Àr ocksÄ det vi kallar vÄr demokrati hotad.
I skenet av det som sagts stÀller vi oss en konkret frÄga. Ska vi ignorera de p-automater, exempelvis i kommunalt sammanhang, dÀr vi inte kan betala med mynt eller sedlar?
Vi skickar frÄgan vidare till alla de kommuner och andra som berörs.
PÄ vilka lagliga grunder tillÄter ni utplacering av p-automater som inte tillÄter betalning med svenska mynt och sedlar?
I vÀntan pÄ svar funderar vi pÄ Francois Rabelais ord: Allt kommer punktligt till den som kan vÀnta.
Ronny Larsson