Insändare Enligt lag om Sveriges riksbank (1988:1385) (Riksbankslagen) 5 kap. 1 § 2 st. är sedlar och mynt som ges ut av Sveriges riksbank lagliga betalningsmedel. I förarbetena förklaras att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning.

Detta är såvitt kan förstås den grund på vilken vi gräsrötter har att stå. Vi som av fullt naturliga skäl vill använda det lagliga betalmedel sedlar och mynt som ges ut av Sveriges riksbank.

 

Visst kan experter, jurister och andra, ha synpunkter på nämnda förarbeten. Dessa tycks dock försöka hitta skäl till varför betalningsmottagare av ena eller andra slaget ska kunna neka att ta emot mynt och sedlar. Detta till glädje för banker och andra aktörer som i det kontantlösa samhället dessa försöker skapa endast tycks se till sina egna egoistiska vinstintressen. Ökad kontroll över oss konsumenter betyder i förlängningen ökat klirr i den egna kassan.

Att vi också i möjligheten att kunna betala med mynt och sedlar i dagens Sverige skiljer ut oss i från många andra länder i Europa förvånar knappast.

 

Själv anser undertecknad att den personliga integriteten är hotad i det kontantlösa samhälle som smugit sig på oss. Därmed är också det vi kallar vår demokrati hotad.

I skenet av det som sagts ställer vi oss en konkret fråga. Ska vi ignorera de p-automater, exempelvis i kommunalt sammanhang, där vi inte kan betala med mynt eller sedlar?

Vi skickar frågan vidare till alla de kommuner och andra som berörs.

På vilka lagliga grunder tillåter ni utplacering av p-automater som inte tillåter betalning med svenska mynt och sedlar?

I väntan på svar funderar vi på Francois Rabelais ord: Allt kommer punktligt till den som kan vänta.

Ronny Larsson