Beläggningen på svenska anstalter närmar sig bristningsgränsen. Flera partier föreslår nu möjligheten att hyra fängelseplatser i utlandet. Bland dessa finns sedan tidigare Sverigedemokraterna, och nu även Kristdemokraterna och Liberalerna, som under måndagen gick ut med att de vill utreda förslaget (SR 27/8).

Ofta får Polisen och domstolarna uppmärksamheten när det handlar om resursbristen i den svenska rättskedjan. Men även inom Kriminalvården börjar läget bli akut. Den totala beläggningsgraden på Sveriges anstalter låg den 26 augusti på 98,43 procent. På anstalterna i Klass 1, där de mest riskfyllda intagna sitter, är beläggningsgraden hela 99,65 procent.

Den senaste tiden har antalet skjutningar och våldsbrott ökat, och situationen trappades upp ytterligare i måndags när en kvinna sköts till döds i centrala Malmö mitt på blanka dagen. Allmänhetens rimliga krav på att denna grova brottslighet ska mötas med kännbara straff förutsätter att det finns platser på anstalterna. I takt med att Polisen får mer resurser är det något som under lång tid framöver kommer vara en bristvara, så länge inte tillräckligt med medel skjuts till för att bygga ut fängelserna.

Att helt enkelt hyra fängelseplatser utomlands kan således verka rimligt. Men det är en dyr lösning. När metoden testades i Norge landade notan för 240 fängelseplatser på 900 miljoner kronor för de norska skattebetalarna. Framför allt är det en lösning som är sprungen ur kortsiktighet, och oförmåga att adressera problem i tid.

Trots att den höga belastningen på Kriminalvården länge varit känd förekommer en sådan satsning inte i en enda av 73 punkterna i januariöverenskommelsen. Att lätt panikartat gå ut nu och vilja hyra dyra fängelseplatser utomlands verkar snarare handla om att tillbe väljarkåren, än att på allvar försöka ta itu med problemet.

I stället borde inriktningen dels vara att bygga ut den svenska Kriminalvården och dess lokaler så att det finns beredskap för att lagföra den brottslighet som märkbart ökar. Dels måste domstolarna få större möjlighet att döma utländska medborgare till utvisning. Dessutom borde lagförda brottslingar med utländska medborgarskap i den mån det är möjligt avtjäna straffen i sina hemländer. Men i stället föreslås alltså att svenska brottslingar ska avtjäna sina straff i andra länder. Det är att börja i fel ände av problematiken.

Förslaget om att skicka brottslingar som begår brott i Sverige till utländska fängelser liknar mer en dyr vision om att skeppa iväg fångar till en exotisk fängelseö än en seriös lösning. Både fängelsenotorna och kortsiktigheten i förslaget lär kosta betydligt mer än det smakar.

Amanda Broberg/SNB