– Att veta hur bra en spelare i den åldern kan bli är svårt. Nästintill omöjligt. Och vi måste vara ödmjuka och kunna erkänna att det blir fel ibland. Som med Carl. Det var ett dundermisstag att släppa honom. Han har tagit stora kliv sedan dess. Och det var kanske bra för honom att spela där ett tag, säger Luleå Hockeys junioransvarige Urban Wikberg.

Carl Mattsson ler när han får höra vad Urban Wikberg sagt.

– Det är så klart roligt att höra, och visst känns det som lite revansch, säger han.

Att det var jobbigt att få det där beskedet han fick vid 15 års ålder är inget han hymlar om.

– Det kändes riktigt surt just då. Att komma in på ishockeygymnasiet och spela för Luleå Hockeys J18-lag var ju det jag hade kämpat för. Men det finns mer än en väg att gå och det var nog bra för mig, säger han.

Han har också förståelse för beslutet.

– Det hade inte gått särskilt bra för mig i U16-laget. Och självförtroendet var väl inte direkt på topp. Jag var dessutom ganska liten till växten, säger han.

Vad har du för relation till Luleå Hockey?

– Jag har alltid hållit på dem, och brukade stå på kommunläktaren när jag var yngre.

I slutet av september fick Carl Mattsson sin chans. Och det var inte i vilken match som helst, utan i derbyt mot Skellefteå AIK.

– Jag var lite spänd de första bytena. Jag hade ju aldrig spelat inför så mycket folk förut. Men jag tycker jag kom in i det relativt snabbt, och det gick bättre och bättre för varje byte, säger han.

Det måste ha varit speciellt för dig att få skrinna ut genom björngapet?

– Ja, absolut, säger han med ett leende och fortsätter:

– Det var en dröm som gick i uppfyllelse.

Carl Mattsson fick sammanlagt sju minuter av Thomas Berglund. Med sju minuter kvar av den tredje perioden gjorde han också sitt första mål, på ett direktskott efter en passning från David Lindquist.

– Det var kul att få förtroende. Och jag tycker det gick helt okej. Jag försökte att inte tänka så mycket, utan bara köra på, säger han.

Hur var det att göra mål framför H-läktaren?

– Det var riktigt mäktigt, det var verkligen inte något jag hade förväntat mig.

Att han skulle få chansen i A-laget var inte heller något han hade förväntat sig.

– Att spela för Luleå Hockey är det jag drömt om i alla år. Och det är klart jag hoppades få chansen någon gång. Men jag blev förvånad när fick veta att jag skulle få spela efter min tredje träning med dem, säger han.

Han har fått en hel del speltid även efter det.

– Jag börjar börjar känna mig mer och mer bekväm och försöker ta för mig där ute. Men jag vet att jag behöver bli bättre på en del saker för att ta en ordinarie plats i A-laget och jag tar ingenting för givet. Jag brukar till exempel stanna kvar och nöta skott efter varje träning, säger han.

Han är tacksam över tiden i Brooklyn Tigers.

– Det var bra för mig att komma dit och bygga upp självförtroendet, jag utvecklades mycket under den där tiden, säger han.