Han har, av förklarliga skäl, inte gått att känna igen under säsongsupptakten.
Men redan i lördags mot Färjestad började han visa sina rätta takter igen. Och i tisdagens match var han så där oförskämt bra som han var under fjolåret.
Skridskoåkningen, förstapasset, uppåkningarna, snurrvändningarna, försvarsspelet. Ja, allt höll ”Erik Gustafsson säsongen 2018/2019-klass”. Luleåkaptenen visade varför han tilldelades Salming Trophy som SHL:s bästa back i fjol. Håller han den här nivån resterande delen av serien så är priset hans igen för andra året i rad.
Så ni hans backhandpass till Juhani Tyrväinen i den andra perioden? Oj, oj, oj. Han får ett svårt uppspelspass att se så enkelt ut. Gustafsson har något få andra backar i SHL besitter – han har alla verktyg som behövs i verktygslådan.
Att han sedan har en backkollega med ett fantastiskt självförtroende gör inte saken sämre. Nils Lundkvist i backpar med kapten Gustafsson kan mycket väl vara seriens bästa försvarsduo när serien summeras i vinter.
Och tillsammans med Jesper Sellgren kan jag inte nämna någon SHL-konkurrent med en spetsigare och bättre backtrio.
I och med derbysegern klev Luleå Hockey på tredje plats i SHL-tabellen. Jag kallar det inte Erik Gustafsson-effekten redan nu.
Men bibehåller kaptenen bara denna nivå är jag övertygad om att Luleå förblir ett topplag. Då kan vi på allvar snacka om Erik Gustafsson-effekten. Nummer 29 är så pass bra och han har även den sällsynta förmågan att göra sina lagkamrater bättre.