Det är 135 mil mellan Väckelsång och Luleå. Det är en mil längre mellan moderklubben Tingsryds AIF och Luleå Hockey.

Ändå väljer Niklas Olausson, 30, återkommande att använda ordet "hem" när han berättar om valet att återvända till klubben som han representerade mellan 2009-2014.

– Nu blir de väl arga i Tingsryd, men det är klart att det är hemma hockeymässigt. Det är inget snack. Vi har bott här på somrarna, tjejen är härifrån, vår son bor ju här nu och vi letar hus, säger Niklas Olausson när han stannar till utanför Luleå Hockeys omklädningsrum.

Artikelbild

Sen berättar centern att det fanns bättre ekonomiska erbjudanden från många andra klubbar.

– Skulle det vara pengamässigt hade jag inte varit här. Så enkelt är det. Men jag kände under den här säsongen att jag ville hem, säger Olausson och tillägger snabbt:

– Sen tjänar jag fortfarande bra. Jag ska inte stå och säga något annat och låta som nån helyllekille. Men så är det, även i Sverige hade jag betydligt bättre erbjudanden än här. Men som sagt, jag ville hit. Jag känner att jag vill vinna guld här. Jag vill vinna nåt, jag har inte vunnit nåt – och det är det jag vill.

Enligt 30-åringen fanns det också ett intresse från Ryssland, men inte från storklubbarna.

– När man säger KHL låter det väldigt flashigt, men det är inte att Sankt Peterburg, CSKA Moskva och Kazan har legat på. Det är inte de klubbarna, det är de lite sämre lagen. Det är klart att pengarna ändå är bättre, men nånstans kände jag att jag ville hem och jag vill visa att jag är bra. Jag brinner för det här, säger Olausson innan han konstaterar:

– Det hade inte funnits någon anledning att åka hem om jag hade känt att jag var dålig. Då gör jag bara bort mig. Sen kan det gå dåligt ändå, det vet man aldrig.

Niklas Olausson inledde säsongen i Finland bra men sen höll en ryggskada honom borta från spel i flera månader.

När han väl var tillbaka var det nära att han hamnade i Luleå Hockey redan innan transferfönstret stängde.

Då blev också suget på en återkomst större.

– Jag vet inte hur mycket jag får säga egentligen, men det var väl relativt nära redan 15 februari. Men då vägrade Kärpät släppa mig. Då nånstans blev det uppe i huvudet. Man såg lite matcher, inte bara slökollade – utan man kollade mer vad man skulle kunna bidra med. Då kände jag att det skulle bli kul att komma hem, så det ska bli fantastiskt kul det här, säger Olausson, som är erkänt skicklig i numerärt överläge:

– Jag har väl i alla mina lag spelat en stor powerplay-roll, men jag tycker även att jag kan bidra med andra grejer. Dels har man erfarenhet, jag har väl ett 30-tal landskamper, och jag kommer hem som en mer mogen och världsvan människa. Utanför hockeyn kan man bidra på andra sätt än förra sejouren man var här.

Hur bra känner du att du är nu?

– Nu kanske jag sätter för hög press på mig själv men jag tycker personligen att jag är en bättre hockeyspelare nu än när jag lämnade. Jag tycker att jag är bättre i de små detaljerna, jag vinner fler tek, ligger bättre i skottlinjen... Alltså, de här tråkiga grejerna.

Dessutom känner Niklas Olausson att ryggen och kroppen är fräschare än på länge.

– Just skadan har aldrig känts så här bra. Jag känner ingenting och det har jag inte gjort på 6-7 år, säger Olausson.

Kontraktet är skrivet på ett år – men det kan bli längre än så.

– Nu spelar jag i Luleå och jag skulle kunna tänka mig att göra det i många år framöver om allt löser sig som det ska. Men man ska inte säga för mycket, för du måste alltid ha ett jobb. Fast så länge Luleå vill ha mig och jag inte sticker utomlands igen så är det Luleå som gäller, säger Olausson.