Solen är på väg att ta skydd bakom Dundret, samtidigt som nordliga fjällvindar borrar sig genom lagren med bomull och tyg. Vintern har precis kommit till Gällivare och med den en mindre mängd snö. Det är fortfarande några veckor kvar innan skidbacken öppnar för allmänheten, men Hannes Grym, elev vid skidgymnasiet, har redan spenderat större delen av höstlovet i pisten.
Som 15-åring tog han beslutet att lämna familjen i Boden för att följa sin dröm och flytta till Gällivare för att gå det alpina skidgymnasiet.
– Att flytta hemifrån var ju lite annorlunda. I början var det väl att laga maten själv som var det svåraste. Men eftersom drivkraften alltid finns där hos mig så gör jag allt för att utvecklas och då måste livet utanför skidåkningen fungera, säger han.
Men Hannes Grym är inte bara elev vid skidgymnasiet. Han är också en av Sveriges största talanger i utförsåkning. I slutet av den förra säsongen blev han uttagen till "Team 2019". Ett lag med unga åkare som bedöms ha så pass stor utvecklingspotential att de ska kunna vara med och slåss om medaljerna vid VM i Åre 2019.
Med sina 17 år är han inte bara färskast i gruppen - utan även yngst.
– Jag glömmer bort det ibland. Eller jag tänker inte på att jag är yngst, att jag skulle vara sämre än dem. För mig spelar det ingen roll, jag kan åka fortare än dem i alla fall.
Uttagningen har gjort att han inför den här säsongen har fått ladda upp med läger och träning i Alperna tillsammans med den övriga gruppen och där han visat att det inte bara är kaxiga ord.
– Det har gått. Jag har legat i topp på många träningar. Ofta är det olika från träningsdag till träningsdag, men när vi har kört storslalom har jag ofta legat i toppen.
– För mig har det har betytt väldigt mycket för mig att få träna med dem, att få bra sparring i backen och bredvid varandra på fysträningarna, säger Hannes Grym.
En stor del av talangens personlighet speglar målmedvetenhet. Därför kan det te sig lite lustigt att valet av den alpina sporten kom av en ren slump.
Mamma Mari och pappa Nils Erik, tyckte att det var dags för sonen att prova någon idrott. Hannes mamma tog då fram en katalog och lät honom välja fritt bland idrotterna.
– (Skratt) Ja, det stämmer, jag pekade på det. Egentligen vet jag inte riktigt varför. Jag tror att jag hade jag sett alpint på TV dagen innan och tyckte att det såg kul ut. Sedan började jag med det, tyckte om det och sedan har det bara fortsatt.
Annars har jag fått höra att du var duktig i friidrott, varför fortsatte du inte med det?
– Det var mer en sommaraktivitet. Jag höll på med löpning och längdhopp och var väl ändå hyfsat duktig på det, men jag tyckte inte att det var lika roligt att vara inne i en idrottshall, eller ute på en idrottsstadion, som att vara i backen och åka.
Vägen till eliten har varit allt annat än spikrak. Som ungdomsåkare i Storklintens pister var han duktig, men aldrig någon stjärna. Det dröjde till tonåren innan pallplaceringarna började bli kontinuerliga. Vändpunkten kom när han träffade Jouni Palander, pappa och tränare till tidigare finske världsmästaren Kalle Palander, i en skidbacke i norra Finland. Mötet resulterade i att Jouni Palander tog Hannes Grym under sina vingar och anslöt honom till Team Kalle Palander.
– Det var när jag träffade honom som jag insåg vad som krävs för att bli bäst.
Vad har han betytt för dig sedan dess?
– Massor. Det är tack vare honom som jag är där jag är i dag. Han var en stor inspiration för mig i och med att han redan hade producerat en världscupåkare. Han fick mig att inse att man måste ha grejerna i ordning, äta, träna bra och att man måste må bra för att vara fokuserad i backen. Jag fick en annan mental inställning till sporten.
Förra säsongen var ett stort genombrott för talangen när han vann både storslalom och super G i svenska mästerskapen för yngre juniorer. Framgångarna kom efter ett nytt upplägg på sommarträningen, tillsammans med en ny fystränare.
– Vi körde mer kroppskontroll. Lättare vikter, men mer kontroll på övningarna och kroppsdelarna. Det ledde till att jag fick mer kontroll i vissa situationer, framförallt i krisiga lägen när jag kanske hamnade lite sent eller någonting, då hade jag ändå mer kontroll och visste hur jag skulle agera, säger han och fortsätter:
– Vi kör på samma sätt i år. Man blir ju bättre i form och har kunnat träna lite hårdare, men annars är det samma koncept, men mer träningsmängd.
Årets upplägg ser likadant ut, men träningsmängden har ökat.
Vetskapen om att han har en bra träningssäsong i bagaget är viktigt för honom. Det ger en trygghet att falla tillbaka på även vid motgångar.
–Även om det inte gick bra alla tävlingar visste jag att jag var bra tränad och kunde göra bra resultat. Då var det enklare att glömma en sämre tävling och gå vidare.
Nästa helg börjar årets säsong. Målsättningen är att göra så pass bra ifrån sig på tävlingarna att han blir uttagen att åka Europacupen och JVM. Väl där är det inte valören som är det viktiga utan åkningen, för att sedan använda den erfarenheten och ta en medalj nästkommande år.
Ju längre samtalet pågår, desto tydligare blir det att han ofta tänker på det sättet. En god sak leder till någonting ännu bättre.
Att blir världens bästa skidåkare är det stora målet och vägen dit är utstakad med massor av delmål. Men även om han har en tydlig plan som går ut på att skynda långsamt, så spänner han bågen högt när VM i Åre kommer på tal.
– 2019 vill jag ta guld. Tanken är ju att vi som är med i gruppen ska vara de som tar hem medaljerna. Jag ser helst mig själv vara den som vinner guldet. Det är mitt stora mål just nu.