Tuff väg mot toppen
Meriter?Två SM-brons.När Erika Töyrä sedan förklarar varför det inte finns något mer att berätta om gymnastikkarriären - förklarar det egentligen allt.- Jag har inte så mycket meriter, för jag började så sent.Då var hon nio år.
Detta i en sport där alla medaljer tidigare var bokade av ryskor, rumänskor och till viss del, amerikanskor.
På den senaste världsrankingen finns Wagner på en niondeplats.
Nya tider råder i världseliten
Men det är nya tider på många sätt. När de flesta väljer lite bekvämare sporter där du rätt enkelt kan få ihop till försörjningen, vill en hel del västerlänningar helt plötslig ta i så det knakar.
I kamp med de "omöjliga" nationerna från öst. På det senaste EM:et vann till exempel Italien sensationellt lagtävlingen för damer.
Lulegymnasternas Erika Töyrä har en bit kvar till den nivån. Men en bit upp mot stjärnorna har hon i varje fall kommit.
För en dryg vecka sedan blev hon trea i hopp på SM för andra gången. En dryg poäng efter guldmedaljören, Veronica Wagner, som än så länge är rätt långt före konstaterar hon med ett leende.
- Det är några poäng upp i varje övning. Hon är ganska långt före alla andra svenska gymnaster, säger Erika Töyrä.
Till vardags studerar hon på det naturvetenskapliga programmet på gymnastiklinjen i Älvsbyn. Här får gymnastiktalanger chansen att kombinera studier med stenhård träning.
För det är just vad det handlar om - brutalt tuff träning.
Erika Töyrä tränar till exempel runt 18 timmar i veckan.
- Det är inte så mycket ändå. Man ska komma upp i 25, i varje fall. Veronica tränar säkert 30, säger Erika Töyrä som om det vore en helt normal tillvaro.
Spektakulära övningar
Lite senare visar hon upp den ena cirkusövningen efter den andra inför fotograf Wikströms kamera. Allt utfört med en magisk kontroll.
Tänk er att sätta full fart mot en plint stående 20 meter längre ner, stämma av med sträckta armar, för att under en bråkdel flyga fritt i luften.
Samtidigt som du utför olika akrobatiska övningar.
Tanken är sedan att landa blickstilla med båda fötterna parallellt. Gärna med ett leende på läpparna.
Erika Töyräs två hopp är riktigt spektakulära.
- På det första gör jag en halv vändning mot "hästen" och sedan en sträckt "salto" bakåt.
Nästa hopp är ungefär lika svårt konstaterar hon.
- Men då går jag rakt in mot hästen. Jag vänder ingenting och så kör jag en frivolt framåt.
Bråkdelen av en sekund senare är det dags att landa, var sig du vill det eller inte. Ett avgörande moment, som vid ett misslyckande ger tunga poängavdrag.
Lyckas du "sätta" landningen är tävlingen räddad.
- Jag gjorde det på SM. Inte så där "spik" men bara med ett litet steg framåt.
Bara tanken får det att vända sig i magen.
Erika Töyrä har inte såna hjärnspöken i huvudet när hon rusar fram mot den så kallade hästen.
- Först och främst att få ett bra tryck från höften. Sedan tänker jag på hur jag ska ha kroppen i luften och sedan är det landningen, säger hon.
Hon fortsätter med ett leende:
- Det är inte så mycket jag behöver tänka på egentligen. Det går ju rätt fort.
Hur långt har då Luleåtjejen upp till Veronica Wagner? På SM:et var hon drygt en poäng efter den svenska världsstjärnan i hopp.
- Det är ganska mycket i gymnastik. Men då var hennes hopp en poäng svårare i svårighetsgrad. I utförandet hade vi ungefär lika mycket poäng. Men sedan är hon duktigt i bom och det är inte jag. Den gillar jag inte speciellt mycket.
Vad är det som är svårt med bommen?
- Det är lätt att vingla (skratt). Det gäller att komma helt rakt i landningarna och vara spänd och fokuserad hela tiden. Om man är lite nervös så är det lätt att bli ännu mer skakig.
Enormt tuff träning
För att klara just dessa övningar krävs träning.
Massor av träning.
Men det är inget som Erika Töyrä våndas över.
- Jag kommer hit för att det är kul. Det är inga pengar i det här och jag gör det för glädjen.
Som för Erika Töyrä är att prestera och att få tävla. Det finns liksom alltid någon gräns eller hinder att ta sig över.
Rädslan är heller inget problem.
- Man vill och då gör man det.
Så enkelt är det för Erika Töyrä. Viljan övervinner all rädsla.
- Nej, det är ingen fara alls. Då är det värre på bommen. Men jag kör i all fall.
En inställning som visar vilket virke gymnasterna är gjorda av. Inget gnäll här inte.
Erika Töyrä förklarar att drivkraften bland annat är att hela tiden förbättra sig. Att sakta men säkert öka svårighetsgraden i övningar i ett gränslöst "land".
Ett land där skaderiskerna är större än i de flesta sporter.
"Sukafot"
I Luleågymnastens skadelista finns de flesta av idrottsåkommor. Det största problemet har dock varit fötterna.
Vid landningarna i hoppen utsätts dessa för enorma påfrestningar. "Sukafot" kallas skadan som Erika Töyrä har dragits med.
- Man får den om man landar framåtlutad, underoterar, berättar hon.
- På SM förra året så gjorde jag det i mitt första uppvärmningshopp, alltså innan tävlingen. Och då kan jag få ont under en dag. Under tävlingen landade jag inte alls speciellt mycket framåtlutad men fick jätteont bara för att jag hade slitit upp skadan. Det är vanligt bland gymnaster att få såna skador.
Gymnastik är en sport som kräver oerhört mycket, både psykiskt och fysiskt. De flesta övningarna är inte ens nära att ingå i en "vanlig" människas register.
Erika Töyräs fråga under fotograferingen säger det mesta:
- Var vill du ha huvudet?
Bara en sån sak.
Så jobbar vi med nyheter