Det står klart att Asplöven åker ur allsvenskan och det är svårt att inte sörja med Per Kenttä. Egentligen finns nog inte förutsättningarna för att ha ett allsvenskt lag i Haparanda men Kenttä har gjort det ändå. I fyra säsonger fick han det fungera trots att han var tvungen att bygga en ny trupp efter varje säsong. Trots att han var tränare, sportchef och klubbens allt i allo. Trots att ekonomin inte fanns. Att bubblan till sist sprack är inte konstigt.
Kenttä fick motståndarna att hata resorna upp och han fick hockeysverige att älska honom och laget. Han har bjudit på citat som Zlatan skulle ha svårt att få ur sig och få tränare har visat så mycket hjärta för sitt lag.
Som 2014 då Asplöven tippades sist i allsvenskan – men säkrade kontraktet med god marginal. Då skickade Kenttä en hälsning tillbaka mot experterna.
”Pissnissar där fick ni”, skrev han i en krönika på klubbens hemsida när han summerade säsongen.
Eller som när tränaren fick kämpa emot tjuvar då någon hade brutit sig in i klubbens lokaler och stulit fem kilo köttfärs och tio kilo fransyska.
– Någon som har varit hungrig har tömt vår frys. Vi skulle ha det till att göra mat till lagen i nästa vecka innan vi åker iväg, säger Asplövens Per Kenttä.
Kenttä skapade en vi mot världen-känsla och jag tror många kommer sakna Asplöven i allsvenskan. Flera lag jublar säkert nu när de slipper de långa resorna, men jag är helt säker på att ligan blir tråkigare utan Kenttäs gäng.
Från ett lag som har åkt ur till ett lag som har chansen att ta klivet upp. Jag tänker på Boden Handboll. Laget som fått bodensarna att le igen är en vinst från elitserien och har ett enormt stöd från publiken. I tisdagens första kvalmatch i Boden Arena var det utsålt och 500 åskådare fick vända vid dörren, om de ens kom fram till dörren då kön ringlade sig lång. Jag har svårt att se att det har hänt sedan arenan byggdes och det pratas om framgångarna överallt.
Jag träffade BBK:s spelande tränare Peter Gitselov för en intervju tidigare i veckan och bland det första han frågade var om jag var på Boden Handbolls match i tisdags.
Jag var inte där, men har fått höra från kollegor och publik att jag missade något stort.
Jag är imponerad över prestationen och Boden Handbolls satsning. Det finns en stor längtan efter ett lag som enar staden igen. Som när BIK fyllde Björknäshallen och hockeyn kokade. Som när IBK Boden fyllde samma hall och innebandyn lockade tusentals. Som när BBK spelade i Superettan och besegrade AIK med 5–1 inför fullsatta läktare. Nu har Boden Handboll ett gyllene läge att ta plats i finrummet och det skulle betyda mycket för många.
Som bodensare får jag ofta försvara min hemstad gentemot kollegorna som bor i Luleå. "Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler..."-ramsan dras ofta upp och jag har flera gånger fått frågan om jag inte ska flytta till Luleå snart. Då brukar jag rada upp allt bra med Boden.
Snart hoppas jag kunna säga att där finns det ett handbollslag i elitserien.
Dessutom skiner solen ständigt.