Deltog i OS och fick proffsanbud: "Var lite för hemkär"

Ally Flodström (Lundström), konståkning
Född: 1935-11-15 i Söderhamn (uppvuxen i Luleå).
Förening: Stockholms ASK.
Cortina d´Ampezzo: 1956 19:e Damer ind.

Vad var dina förväntningar inför OS?

– Det är klart att jag gjorde ju mitt bästa men var kanske lite för amatörmässig. Det kostade rätt mycket att få tränare också och ligga i utlandet så jag ofta i England för att träna med Arnold Gerschwiler som är världsberömd. Sedan tränade jag hemma men det fanns ju inte så mycket ishallar i Sverige då. Så förbundet hjälpte en del med att finansiera.

Hur skilde sig OS mot andra tävlingar?

– EM och VM är liknande men OS är något speciellt så det är roligt att ha varit med där. Jag hade vunnit NM och blev uttagen men de andra hade mer erfarenhet. Jag tränade en del i Stockholm och bodde hos släktingar. Så jag tävlade mest för Stockholms ASK men bodde i Luleå och körde nog för Luleå SK lite som yngre.

Hur var tillvaron i OS-byn?

– Bra men man tränade mest och det var inte så många konståkare heller så jag var rätt ensam från Sverige. Man lärde ju känna en del folk när man var runt. Det fanns inte utrymme att se annat utan det var bara träning och jag var mest i ishallen.

Vad säger du om din insats?

– De andra hade mycket pengar och råd att betala för att få bra förutsättningar så det var en annan sport då. Då var det figuråkning som jag haft enorm nytta av som tränare. Men jag blev väl 19:e åkare.

Vad är bästa OS-minnet?

– Det var en upplevelse och man kände sig omhändertagen med fina kamrater och bra tränare. Nu är jag 86 år och kommer inte ihåg allt. Efteråt körde jag lite uppvisningar och for runt men fick inga särskilda gager.

Har du någon bra historia/anekdot från OS?

– Jag fick väl lite proffsanbud och att få vara med på isshower men det ville jag inte. Jag var lite för hemkär och lite feg för att göra det. 

Vad har du gjort efter karriären och vad gör du nuförtiden?

– Jag var runt i Sverige och tränade andra åkare. Men jag tyckte att inte hade någon utbildning och måste utbilda mig till något och inte bara åka konståkning. Sedan gick jag sjuksköterskeskola och det var jättebra för då fick jag jobb direkt och trivdes utmärkt. Nu är jag pensionär men glad att jag är pigg och rör på mig. När Luleå KK startade var jag med också och jag skulle ju kunna träna nu också. Men inte kommer de ihåg mig tror jag.