Den höga pressen är dock ofta utan understöd och ett zonmarkeringsförsvar, försvarsspel utan understöd har varit aktuellt internationellt under många år och ställer stora krav på det individuella försvarsspelet. Jag blir verkligen imponerad över den aggressiva presstekniken som de flesta spelare besitter.
Turkiet ställer endast upp med tre spelare från den tänkta startelvan bland annat så har de Nihat, Tuncay, Emre och Basturk borta. Vilket är likvärdigt om Svenska landslaget har borta spelare som Zlatan, Ljungberg, Svensson och Linderoth. Att Turkiet kan stå upp så pass bra som de ändå gör är en seger i sig, de spelare som fick chansen spelade verkligen för sitt land och lämnade inte över ansvaret till någon annan.
En tuff motståndare
Att spela fotboll mot ett lag där samtliga spelare tar ett så stort individuellt ansvar som de turkiska spelarna gjorde är svårt för vilket lag som helst.
Joachim Löw är modig som väljer att lämna Torsten Frings på bänken och istället spela med samma startelva som vann mot Portugal. Tyskland som återigen spelar nästintill utan deras största stjärna Ballack är skärrade av Turkiets start och vi som sysslat med lagsport vet hur svårt det är när laget har fel attityd från avspark.
Starkt psyke
Den matchplan och förväntade matchbilden som Löw målat upp för spelarna kan inte ha varit i närheten av vad som utspelade sig på St. Jacob-Park.
Tyskarna är dock precis så starka mentalt som alla förväntar sig. Och lyckas trots att spelet inte stämmer att ta ledningen i den 79:e minuten.
Inte bara jag utan många med mig har Philipp Lahm som en favoritspelare, men vilken hemsk inledning på matchen för hans del. Turkiet skapade genombrott på denna kant genom framför allt otrolig passivitet från Lahm vilket medförde att Turkarna ostört kunde sikta in sig på medspelare i straffområdet.
En duo som värmer tränarhjärtat
Firma Podolski/Schweinsteiger gör återigen mål och vilket mål sen, det som imponerar på mig som tränare är att Podolski tittar upp och passar in bollen till Schweinsteiger och inte som många andra spelare på chans kastar in bollen i straffområdet.
Podolski är spelaren som imponerar mest på mig, när han driver boll lämnar bollen aldrig foten och med små nätta kroppsrörelser får han sina motståndare ur balans.
Fotboll är inte alltid rättvist och sanningen är den att Turkiet var värda segern.