Gott nytt år från Jimmy Landström
Den här dagen stod Luleå Hockeys framtid på spel.
Med två omgångar kvar skiljde fem poäng upp till Mora.
Vi snackade i hyrbilen om vad vi skulle bevaka istället om Luleå Hockey inte förblev ett elitlag.
Och vad det skulle betyda för Luleå som stad.
En dramatisk kväll väntade – minst sagt.
Samtidigt som vi fick en skön biltur genom ett vårlikt svenskt landsskap.
Efter en kopp kaffe i Rättvik fortsatte vi de fyra sista milen och checkade in på hotellet. Jag hade en skön magkänsla i kroppen.
Att vintersäsongen 2008/2009 inte skulle domineras av korgboll på Kurirens sportsidor.
För så hade det blivit om...
Lasse Anrell, Tomas Pettersson, ja alla stora krönikörer var på plats i FM Mattsson Arena denna ödesmättade kväll den 6 mars 2008.
Och Norrbottens-Kuriren som enda länstidning.
– Jaha, vad tror du om det här då? Det har väl inte gått så bra för Luleå på slutet? frågade Anrell.
24 år tidigare tog Luleå Hockey klivit upp till elitserien.
I föreningen fanns en skräckblandad känsla att hamna i en kvalserie med ”Hawaii-hockey”.
Nu satt vi där.
Ett 30-tal Luleåfans fanns också på plats bland de 4.500 i publiken.
6.34 in på den första perioden tog Mora ledningen med 1–0.
Vilken mardrömsstart.
När klockan tickat fram till 19.35 skickade Mats Lavander iväg en fladderpuck mot Juha Pitkämäki. Efter ett par studsar ramlade trasan ner framför Robin Lindqvist som stänkte in 1–1.
Andra perioden präglades av utvisningar.
Slutet närmade sig.
Spänningen steg för varje skär, varje passning och de till synes kraftlösa avsluten – från båda lagen.
3.48 in på sista rundan fick Janne Sandström en passning vid blålinjen av Magnus Isaksson och drog iväg ett lika kraftlöst dragskott efter isen mot Juha Pitkämäki.
Som gick in.
Resulatet stod sig.
Roger Rönnberg kysste materialaren Peter ”Greppa” Åström, klubbdirektören Jan Simons stod och svor under läktaren:
– Så jävla flyt Luleå hade.
Där och då vände det.
Sen fixade Luleå Hockey resten inför ett kokande Coop Arena.
Vilken pärs.
Så jobbar vi med nyheter