Bandyförbundets tanke om hur man ska få in fler juniorer i elitlagen är god. Men den håller inte i praktiken. Kalix Bandy är ett typexempel på hur man "straffas" fast än laget har en tydlig satsning på sina egna unga spelare.
När Patrik Rönnqvist tog över som huvudtränare var hans vision klar. Kalix skulle byggas långsiktigt på egna produkter. För två år sedan vann klubbens juniorlag SM-guld. Sex spelare i seniortruppen spelade i vinnarlaget. Samtliga sex är nu ordinarie startspelare i dagens elitserielag.
Det är precis så som bandyförbundet vill att svenska lag ska satsa. Ändå straffas Kalix Bandy med nuvarande regler.
Bandyn är den enda idrotten, som jag känner till, där man får konkreta fördelar av att ha juniorer i laget. Att ha tillgång till extra avbytare kan låta som en bagatell. Men när en spelare blir skadad under match och man endast har en ersättare på bänken kan det vara skillnaden på vinst och förlust.
Dessutom känns det som en dålig utveckling av sporten när duktiga spelare tvingas sitta på läktaren för att laget inte får ha fler än två utespelare på bänken.
Mitt förslag är att man tittar på var spelarna i fråga är fostrade. För det är ändå det som det hela handlar om - förbundet vill att klubbarna ska satsa lokalt istället för att värva.
Kalix Bandy är inget köpeslag. Kalix Bandy satsar på sina egna talanger. Ändå straffas Kalix Bandy hårdast av alla lag i elitserien med nuvarande regelverk.
Det rimmar illa helt enkelt.