Det fanns bara ett sätt för LF Basket att komma tillbaka från den historiskt pinsamma bortaförlusten i onsdags.
Att gå ut och köra skiten ur Södertälje.
Och det var precis vad laget gjorde.
Det var många spelare som fick kolla sig en gång extra i spegeln efter senaste matchen.
Men efter gårdagen var det nog en helt annan människa som reflekterades
i den glänsande ytan.
Precis som att matchbilden var en helt annan jämfört med senast.
Johnell Smith och Kenneth Simms framstod som ostoppbara nere
i Täljehallen.
Det var inget som coachduon Barton/Joulamo gått miste om heller.
Rudy Mbemba, Keith Ramsey och Urule Igbavboa fick uppdraget att stoppa Södertäljeduon. Och gjorde det med bravur. Trion var LF:s främsta aktörer.
Särskilt Ramsey som var planens kung. Hundraprocentig på tvåorna, 14 returer och ett par sköna dunkar som fick igång publiken.
Den annars så offensive Mbemba hade fått i uppdrag att fokusera på defensiven i matchen. Då släppte det även framåt för guarden. Om laget ska ta sig till finalen så krävs det att han spelar på den här nivån. I båda riktningarna.
En annan försvarsjätte som ska hyllas för sitt hårda jobb är Martin Pahlmblad. Men vad har hänt med skyttet? De senaste fem matcherna har det varit rent bedrövligt.
Andreas Person växer för varje match och har börjat hitta sin roll allt mer i laget. Nu började han på bänken men spelade ändå tredje mest.
Niklas Sellins insatser de två senaste matcherna har också varit berömvärda. Där har LF ytterligare ett alternativ att slänga in för att ge stjärnorna lite extra vila. Nu var det Christopher Ryan som fick lida för det. Han kom in, spelade ett par minuter, gjorde en turnover och placerades sedan längst ut på bänken.
Det finns mycket positivt att ta med sig härifrån. Men faktum kvarstår att LF fortfarande måste sno en bortamatch.
Serien lever dock i allra högsta grad och jag tror vi kan förvänta oss att det
avgörs först i femte matchen.