När jag i början på 90–talet började spela golf fanns det golfsimulatorer. Egentligen var skapelsen tämligen medioker med tafflig grafik och exaktheten var helt klar diskutabel. Det tyckte man i alla fall när bollarna inte gick dit man ville att de skulle gå.
Ändå tyckte jag att den var fantastisk.
Likaså var pingisroboten något alldeles extra.
Roboten ploppade ut bollar i vald hastighet och på olika ställen på bordet. Några naturtrogna skruvar var det inte frågan om men vem brydde sig?
Att träna mot pingisroboten var stort. Bara namnet var ju värt att älska – pingisrobot.
Men det är länge sedan nu.
Tekniken har gått framåt enormt och orienteringsspelet ”Catching features” är bara ett i raden av exempel. Ett mycket bra exempel, dock.
Orienteringssporten är en av sporterna som har väldigt mycket att vinna på den tekniska utvecklingen. Det är
bara konstatera att sporten tillhör de allra sämsta när det kommer till publikvänlighet. Kanske inte så konstigt när arenan är en skog.
Men i stället för att ge sig ut i skogen får skogen komma till tittarna. Det är där tekniken kommer in.
I dag använder fler och fler datorn som TV och om inte alltför många år kommer vi via datorn och internet styra allt vårt TV-tittande.
Och med internet följer möjligheter.
Ta orienteringen som
exempel: där skulle man själv kunna jämföra löparna och deras vägval via en karta på skärmen. Webbkameror skulle kunna följa löparna under loppet för att ytterligare skapa närhet till tittarna. Puls, mellantider och annan tänkbar statistik skulle kunna plockas upp via länkar på skärmen.
Rätt producerat skulle det kunna bli enormt raffinerat.
Den sport som vågar hoppa på tekniktåget har mycket att vinna.