KRÖNIKA: Bartecko levererade och imponerade

Jag säger inte Bartecko-effekt än. Men Lubos Barteckos betydelse är stor. Visst, han gjorde ett mål och tre assist. Inte helt betydelselöst, om man säger så. Men den stora skillnaden är den pondus som Bartecko har på isen och det självförtroende han ger sina medspelare. Dessutom hade Johan Harju äntligen en riktigt rolig lekkamrat där ute på isen. Kristofer Berglund var mindre ängslig och Viktor Lindgren agerade helt plötsligt som jag velat att han ska göra hela säsongen - nämligen använda farten och skära in framför kassen. Luleå Hockey är visst otränat, säger Niklas Wikegård. Undrar om han såg Robin Lindqvists monsterbyte i numerärt underläge där han först var nära att göra mål och sedan täckte skott efter skott? Sedan tycker jag mig se mer peppning mellan spelarna. Fler klappar på benskydden och bättre snack i båset. Det kan vara ren inbillning, men ändå. För övrigt måste det vara fantastiskt att heta Lubos Bartecko en kväll som i går. Tänk er att komma till jobbet, göra det ni är betalda för att göra och sedan hyllas som en kung. Hur skönt hade inte det varit en tråkig januarikväll på tidningen. Så visst är jag lite avundsjuk på Lubos Bartecko - just nu i alla fall. Om ett par omgångar kanske han har floppat och vi journalister har krävt att han sparkas. Då är jag inte lika avundsjuk. En sak som däremot stör mig. Varför står inte Luleåspelarna upp bättre för sin målvakt? Jag har noterat det vid flera tillfällen och låt mig säga så här - det hade inte hänt på Jarmo Myllys och Thomas Berglunds tid. Det var oerhört viktigt att Lubos Bartecko levererade direkt. Annars finns alltid risken att det sätter sig i skallen, alltså inte i skallen på Bartecko utan på medspelarna. Omedvetet tror jag att de hade stora, stora förväntningar på Bartecko - återkomsten. Något annat som är fantastiskt med Lubos Bartecko är hans förmåga att göra sina medspelare bättre. Helt plötsligt släppte måltorkan för såväl Janne Sandström och Mats Lavander som för Linus Omark. Och det behöver Luleå Hockey. Kristofer Berglund såg ut att göra sitt första elitseriemål men i statistiken blev det Mats Lavanders. Bara lugna - Berglunds första kommer snart. En annan som ska hyllas - rejält. Det är Jaroslav Obsut. Backen som jag har hackat en hel del på till och från men som den här säsongen har kommit upp i den nivån som han SKA vara på. Skadefri och i underbar form. Under matchen tyckte jag att Obsut var precis överallt . En snabb titt på spelarstatistiken visar att Obsut spelade nästan 28 minuter. Alltså. Jag skriver det igen. Nästan 28 minuter. På den tiden blev det sex skott och fem assists. Imponerande, minst sagt imponerande. Tommi Miettinen är en fantastisk lirare och superkedjan kan nog bli rätt så superb ändå.
Det var två lättade tränare som lämnade Coop Arena efter matchen. Lubos Barteckos ankomst kan ha räddat jobbet för de båda tränarna. Personligen har jag svårt att kräva deras avgång, men det är en lätt slutsats och en enkel lösning på ett svårt problem. Nu tror jag dock inte att Luleå kommer att göra några jättekliv i tabellen, men segern var enormt viktig för självförtroendet. Man är vinnare igen. I alla fall till på tisdag då det är dags för match mot Modo. Då gäller det att göra samma hårda jobb en gång till. Frölunda såg inte ut som det lag man är van att se på besök i Coop Arena. Ängsligt, fegt och okonstruktivt. Dessutom en hel del riktigt fula tilltag. Ulf Dahlén kan inte sitta säkert som tränare särskilt länge. Känns lite ovant det här. Det var så länge sedan man skrev något i princip odelat positivt om Luleå Hockey. Men så är det. Vinner man - då kommer hyllningarna (och kanske publiken också - grym stämning i går). Tufft. Men sant.