Krönika: Det är nästan som förr i tiden

Fy tusan vad det är roligt att gå på ishockey just nu. Jag kommer ärligt talat inte ihåg senast det var sådant drag kring hockeyn i Luleå. Alla hemvändare man snackat med pratar om att gå och se Luleå Hockey. Sittplatsbiljetterna var slutsålda mot Färjestad och trycket i hallen påminner mig om forna glansdagar när Mika Nieminen, Jiri Kucera och Jarmo Myllys var stjärnorna. Orsaken till trycket och draget är naturligtvis de sportsliga framgångarna. Så länge laget vinner kan du i princip presentera en skitprodukt i form av arrangemang. Folket kommer ändå. Just nu befinner sig Luleå Hockey i exakt en sådan situation. Emil Lundberg är en makalöst bra skridskoåkare men det vill sig inte offensivt. Kanske man skulle skola om honom till back? En tanke bara. Gårdagens seger mot Färjestad var lagets fjortonde raka hemmamatch utan förlust under ordinarie matchtid. Det är imponerande. Under många säsonger var det ett allmänt känt faktum att "det är tungt att möta Luleå i Delfinen/Coop Arena", mantran som "de åker mycket skridskor och är fysiska" cirkulerade bland bortalagen och Luleå hade ett mentalt övertag redan innan nedsläpp. De senaste två säsongerna har det inte varit så. Johan Ejdepalm gjorde en kanonmatch i Pierre Johnssons frånvaro. Starkt jobbat efter en tung tid på bänken.
Luleå Hockey har mer sett ut som tama golden retrivers än hungriga björnar. Det har också synts i statistiken där man inte längre var med i toppen över hemmastarka lag. Men min känsla är att det vänt. Att det är andra tider nu. Nästan som gamla tider. Efter matchen snackade jag med Färjestads lagkapten, Rickard Wallin, som naturligtvis var besviken över sitt eget lags insats. Många missade målchanser och tre tappade poäng i en tät elitserie är givetvis inte skoj. Men Wallin bekräftade min känsla. "Spelet är ungefär det samma, men Luleå har ett helt annat självförtroende än tidigare säsonger. Nu kan de hamna i underläge men viker ändå inte ner sig mentalt", säger Wallin. Färjestads lagkapten var imponerad över hur Luleå Hockey, med den tunga säsongsinledningen, har rest sig och nu kämpar i toppen av tabellen där nu de "fyra stora" börjar etablera sig. "Varken Luleå eller Skellefteå var tippat i toppen och det är imponerande att se hur de klarat sig", säger han. Annars handlade Färjestadsmatchen mycket om Tommi Miettinen. I alla fall i mina ögon. Den mannen har varit så saknad och äntligen har Lubos Bartecko och Martin Chabada fått en riktig lekkamrat. Är det något som Luleå Hockey i bland saknar så är det fingertoppskänsla i arrangemanget. Givetvis skulle ju Tommi Miettinen åkt genom björngapet och presenterats för publiken när han gjorde comeback.
De vet att om de tar en tung åkning över hela planen så behöver de bara sätta ner klubban så kommer pucken. Miettinen är kall, beräknande och riktigt vass. I går var det exakt två månader sedan han åkte på knäskadan i mötet med Frölunda på bortaplan. Jag trodde aldrig att det skulle gå så snabbt att komma tillbaka. Visst - Harju och Lidhammar gjorde det. Men det skiljer lite i ålder där. Nu återstår det att se huruvida Miettinens knä håller över flera matcher och för den påfrestning som elitseriespel är. Jag hoppas också att Miettinen, Chabada och Bartecko får chansen att spela ihop sig ordentligt. Skellefteå har inte vunnit en match sedan Mikael Renberg gjorde comeback. AIK är nu sex poäng efter Luleå i tabellen. Det kan vara farligt att ändra på ett vinnande lag.
Då har Luleå Hockey två vassa kedjor som kan producera. Något som kommer att bli viktigt här framåt mars... Jag tänker givetvis på slutspelet. Som det känns nu är Luleå Hockey givet i ett slutspel och jag tror man har chansen att gå riktigt långt. Hur långt? Tja. Det beror helt och hållet på hur stabilt målvakterna spelar. Gusten Törnqvist var riktigt bra mot Färjestad och skapar ett helt annat lugn än Mattias Modig gör. Modig däremot är en helt annan matchvinnartyp. De båda kompletterar varandra bra och är båda i form har Roger Kyrö och Roger Rönnberg ett angenämt problem att handskas med. Slutligen, nu sätter vi punkt för ett tungt idrottsår. Om man ska kika på VM-medaljörer alltså. TT skickade i dag ut listan och jag utgår från att alla känner till Daniel Sparring som är världsmästare i Racerbåt, rundbana, SL 60.
2009 kan bara bli bättre.