Så har Plannja avverkat sitt lilla slutspel. Tre raka matcher mot idel topplag, först Sundsvall sedan Norrköping och sist Solna. Det man kan konstatera är att Plannja definitivt kommer att hålla i ett slutspel även om man inte värvar ytterligare en spelare innan den här dagen är slut och transferfönstret stänger. Sundsvall städade man av ganska enkelt för att sedan åka på en knapp torsk mot Norrköping. Solnamatchen blev en riktig rysare där Plannja visade upp både sitt bästa och sämsta spel. Bäst är givetvis det vassa försvarsspel man kan prestera och den dimension man får i det försvarsspelet när Vesa Mäkäläinen kan spela så högt upp i banan. Johan Åkesson imponerade och Jim Enbom var så där kall som bara Jim Enbom kan vara. Man får heller inte glömma att en av Plannjas normalt sett bästa spelare endast hade tio minuter på planen i går. Christopher Ryan såg ut att vara lite hängig och fick stå tillbaka för herr Nyström och herr Enbom. Sämst blev det när Solna stressade hemmalaget i den andra delen av matchen. Då blev anfallsspelet stillastående och passningarna slarviga. Bollrörelsen från tresekundersområdet och ut gick alldeles för långsamt och det formligen skrek panik stundtals. Därför var det skönt att se hur Plannja ändå redde upp problemet. Iskyla och rutin blev svaren och återigen konstaterar jag hur viktiga spelare som John Rosendahl, Håkan Larsson och Jim Enbom är. Trion har varit med om det mesta och darrar inte när det brinner till. Tvärtom. De älskar situationen. Roade mig med att kolla på h-u-r Plannjaspelarna springer in under introt. Om vi säger så här - det är bara två av de yngre bänkspelarna som sprudlar energi och förmedlar en känsla av att de verkligen är på tå och vill spela. Gustav Nyström och David Hult. Vilka som fick speltid i går? Gustav Nyström och David Hult. Precis som Solnas Lesli Myrthil som i princip aldrig gör en dålig match mot Plannja. Myrthil höll på att sänka Plannja med sitt smarta och kloka spel. Skulle fler av hans lagkamrater spelat på samma smarta sätt hade förmodligen Solna vunnit den här matchen. Det syns att stockholmarna har lite problem på guardpositionen. Både Andrew Mitchell och Rudy Mbemba är spelare som vill ha bollen. Vill avsluta. Vill glänsa. Hela tiden. Två sådana spelare på planen samtidigt kan liksom bli en för mycket. För Plannjas del har det varit lärorika matcher och en fingervisning om vad som kommer att krävas i slutspelet. Själv har jag bara blivit mer övertygad om att det blir Plannja och Norrköping i finalspelet. Dessvärre har jag svårt att se Plannja slå Norrköping över sju matcher. Bredden hos Norrköping imponerar, samtidigt som Plannja verkar ha en riktigt bra grund att stå på lagmässigt. Och det ska man inte underskatta. Frustration fick i går ett ansikte i form av Rudy Mbemba. Killen som siktar mot NBA sköt noll av sex från trepoängslinjen och hade ingen lyckad afton.
