Om förra säsongen var något av ett mellanår tror jag att den kommande säsongen blir Plannjas återtåg till den absoluta toppen. Man är där igen. Jag vet inte om Lars Mosesson har en spåkula som gjorde att han redan inför förra säsongens lagbygge såg att det skulle komma en svår lågkonjunktur eller om Plannja Basket just då bara hade racklig ekonomi. Vilket som. Gustav Nyström har imponerat på försäsongen. Själv blev jag läskigt imponerad av den sjuka spänst Nyström besitter. Galet. Enligt uppgift rakt nedärvt från pappa Leif som också varit Plannjaspelare. Det Plannja Basket gjorde då, och det Luleå Basket gör nu, har lett till att man i år kan ställa ett riktigt vasst lag på planen. Jag bollade lite tankar med några kollegor här på jobbet och vi kom fram till att det är första gången sedan Plannja värvade Dennis Aulander, som man nu har rott i land att värva en etablerad svensk landslagsspelare. Johan Åkesson kommer att bli en stor nyckelspelare i årets Plannja Basket. Dels för hans egenskaper och storlek, men lika mycket för den vilotid han ger John Rosendahl. Den här säsongen kommer att bli mycket tuff för Jim Enbom. Tuff så till vida att han har extremt hård konkurrens på sin position och måste steppa upp från förra säsongen. Det kommer att betyda mer än man någonsin kan tro. Förra säsongen hamnade Plannja i en mörk centergränd och John Rosendahl snittade 32 minuter under grundserien och 34 minuter under kvartsfinalerna. Det håller givetvis inte. För att få ut maximalt av John Rosendahl bör han ligga några minuter över 20. Då får man kvalitet och har dessutom en pigg Rosendahl i slutet av matchen. Det hade man inte förra säsongen. Samma sak gäller med Håkan Larsson. 36 minuter i grundserien, 38 minuter i slutspelet. Det är imponerande siffror som inte heller håller. Så klart. En del spännande värvningar finns det faktiskt i basketligan, Martin Ringström till Gothia, Jim Nyström till Borås och fram till i går svävade en kontraktslös Jocke Blom runt i ryktesvärlden. Det blev som väntat 08 Stockholm för hans del. På Håkan Larssons position har man nu ett antal alternativ som definitivt håller. Christopher Ryan skulle egentligen inte spela så mycket som han gjorde ifjol, i alla fall hade man inte tänkt det. Men Ryan växte med varje uppgift och blev något av en succé. Nu har man utöver Ryan även Brandon McKnight, Gustav Nyström och Jim Enbom. De många alternativen har lett till att Håkan Larsson kunnat spela lite position tre och därmed inte behövt slita riktigt lika hårt. Mattias Kenttä har med andra ord, hittills, lyckats med det han planerade inför säsongen. Nämligen att ge Håkan Larsson och John Rosendahl en mer lyxig tillvaro. Värvningen av Vesa Mäkäläinen är smart och han kommer också att tillföra en hel del. Inte minst defensivt där han beskrivs som en "vildkatt". Intressant. Jag tror mycket på den här upplagan av Plannja Basket och det känns positivt. Överhuvudtaget är det mycket positivt kring länets idrott just nu. SM-finalen i år kommer att spelas mellan Plannja och Norrköping. Det kommer att bli en klassiker.
