En premiär är alltid en premiär. Men helt klart är att den premiär som vi bevittnade i fredags lovar betydligt mer än den vi såg i torsdags. Så långt är nog alla överens. Man ska inte dra för stora växlar på en premiär och det poängterade mycket riktigt också Plannjacoachen Mattias Kenttä på presskonferensen efter matchen. Samtidigt är det svårt att låta bli. Det är längesedan, om ens någonsin, jag har sett Plannja Basket spela sådant försvar. Alla. Och då menar jag verkligen alla - spelade grymt försvar. När Gustav Nyström gick för en dunk, över ett antal Uppsalaspelare, höll jag först andan och sedan undrade jag hur det var möjligt att explodera på det där sättet och hoppa så högt. När 210 centimeter Johan Åkesson är ute och slajdar på trepoängslinjen, ja då kan man inte bli annat än imponerad. Matchen startade annars lite småsegt och på fem minuters spel hann coach Kenttä vädra inte mindre sju spelare i en karusellform. Totalt blev det nio byten redan i första perioden. Där kan vi snacka om rotation. Frustration kunde i går stavas David Hult. 20-åringen ville så mycket men det gick inte vägen. Inte i går. Det finns mycket man kan hylla en kväll som denna, men jag väljer att hålla mig kvar vid försvarsspelet en stund till. En stor anledning till Plannjas extremt tighta försvarsspel heter Brandon McKnight. Värvade jänkare brukar inte direkt vara försvarsmästare utan snarare vila lite i försvar, med vissa undantag. McKnight vilar aldrig. En frenesi som väcker de andra och tvingar alla att kliva upp ytterligare. Gustav Nyström är en spelare som enligt coach Kenttä tagit efter mycket av det Brandon McKnight gör. Något som syntes. Nyström var som en bålgeting kring sin anfallare och imponerade stort. Brandon McKnight fyllde 26 år i går och var helnöjd med hur födelsedagen slutade. "Kan inte bli bättre än att fira det med en seger". Han var helt orädd utan att vara kaxig och ägde Pontushallens golv direkt. I mina ögon har Plannja en blivande lagkapten i Gustav Nyström. Om han väljer att stanna kvar i stan, klubben och landet. Annars var det också en fröjd att se Vesa Mäkäläinen, en riktig "skräpspelare". I positiva ordalag alltså. Mäkäläinen snodde åt sig en mängd lösa bollar och jag vet inte hur många returer han la i. Stor i dubbel bemärkelse är Johan Åkesson och för honom var det oerhört stort att få debutera i Plannjas linne och för en gångs skull gå vinnande ur Pontushallen. I en sådan här krönika glömmer man nästan nämna hur bra framför allt John Rosendahl och Christopher Ryan var. Men nu är det skrivet. Att ropa SM-guld efter en premiär mot ett Uppsala som till stor del ställde upp med ett juniorlag är för enkelt. Däremot har jag svårt att se hur något lag ska kunna matcha den bredd som finns i årets Plannja Basket. Och det räcker riktigt långt. Dessutom är detta bara början. Det här kan bli en riktigt, riktigt, rolig säsong.
