Krönika: En helg med supertalanger

Innan helgen pratade jag med Plannjas coach Tommie Hansson och han konstaterade att basketfolket i Luleå i bland kan bli lite insnöade. Hansson menade att alla som är intresserade, spelare och ledare, borde bege sig till sporthallarna i helgen för att se det bästa svensk basket kan prestera på ungdomssidan. Framtidens Jonas Jerebko och Frida Aili om ni så vill. Och visst har många sökt sig ut till hallarna och visst har framgångarna kommit. Tre medaljer av tre möjliga till Luleålagen är inget annat än en styrkedemonstration. Enda lilla besvikelsen var nog Basketgymnasiets H18 som själva hade höga ambitioner men där det tog tvärstopp mot Uppsala i finalen. Trots det tycker jag man ska vara nöjda med det man presterat i USM. Janne Johanssons grabbar visar upp ett imponerande lagspel där man verkligen hittat varandra. Spelarmässigt finns det ett par guldkorn men det är lite "smått" tyvärr. Lite för korta spelare, visst. Det går att vara kort och spela basket, man kan ha en eller två korta spelare i laget men där stannar det. Nåväl, inte mycket att göra åt saken - vi är så små, eller stora, som vi är. BG-tjejerna i U18 fick en tuff uppgift i form av Södertälje i semifinalen och att stoppa Amanda Zahui och Salome Kabengano blev en för tuff uppgift. Men hos BG-tjejerna finns det ett par riktiga talanger att bygga på för framtiden, trion Allis Nyström, Ellen Nyström och Josefin Westerberg har alla möjligheter att bli vassa ligaspelare. Och ännu bättre. Helgens höjdpunkt var ändå U20-finalen mellan Plannja och Sanda. Efter att Plannja besegrat Norrköping i semifinalen tror jag att de flesta spelarna trodde att vägen till SM-guldet var spikrak. Men Dennis Aulanders Sanda ville annat. Matchen inleddes med några minuters ren basketpropaganda innan missarna började komma. Plannjaspelarna ägnade sig mer åt att se vem som kunde skjuta (och missa) de längsta trepoängarna hellre än att ta returer och spela försvarsspel. Sanda tog returer, spelade försvar och hade Christopher Czerapowicz som satte allt - från alla lägen. Plannjacoachen Tommie Hansson var inte helt nöjd i paus och lät spelarna veta vad som saknades. Försvarsspel och fart på bollen. Något som också blev mycket bättre i andra delen av matchen. Christopher Ryan satte fart och visade hur bra han är. Jag har tyckt att Ryan varit lite blek
i slutspelet i år men när man ser honom möta jämnåriga förstår man hur bra han är. Då växer också hans självförtroende och Ryan levererade från hela planen. Jonathan Larsson har inte spelat så mycket i ligan den här säsongen men visade att potential finns. Två andra spelare som förmodligen hamnar i basketligan på något sätt är Niklas Sellin och Emanuel Lindbäck. Två allroundspelare med ett enormt driv och stor vilja. Lindbäck är ett stort hot från trepoängslinjen och Sellin krigar under korgarna. Enda problemet är att de är lite för "små" för sina positioner. Hade jag hetat Lasse Mosesson hade jag gett Sandaspelaren Christopher Czerapowicz ett kontrakt direkt. 198 centimeter med, faktiskt, lite Jerebkovibbar hade inte suttit fel. Nu talar dock det mesta för att Czerapowicz väljer fyra år på Davidson college i USA där han har ett stipendium värt närmare två miljoner kronor. Innan jag lämnade en glädjerusig Pontushall fick jag ett par ord med Plannjalegenden Dennis Aulander som krasst konstaterade "det här är sista gången jag coachar på den här sidan". Aulander coachade bortalaget och det säger väl en del om vad och var han vill ...