Krönika: Ett misstag sänkte Luleå

Ett misstag. Ett enda individuellt misstag. Det räckte för att sänka Luleå Hockey mot Södertälje. Och det är väl ingen vild gissning att Gusten Törnqvist inte sov så gott i natt. Alla som sett Södertälje spela den här säsongen vet att det inte går att göra misstag. Det går inte att göra misstag. Även om SSK inte är så vassa framåt brukar man ändå klara av att förvalta chanserna. Sedan kan man spika igen bakåt. Mycket tack vare två bra målvakter i form av Jhonas Enroth och Björn Bjurling samt ett starkt försvarsspel. Om man tittar spelare för spelare så är egentligen inte Södertälje ett bättre lag, individuellt. Möjligen kanske att Enroth är en större talang än Mattias Modig. Men annars är det extremt jämnt. Luleå Hockey har flera otroligt skickliga spelare, Lubos Bartecko, Cory Larose, Pekka Saravo, Jaroslav Obsut och för den delen Pavel Skrbek. Mannen med den långa klubban tycktes vara överallt i går. En snabb titt på statistiken säger att tjecken spelade 30 minuter mot Södertälje. Jag skriver det igen. 30 minuter. Alltså, halva matchen. I snitt vartannat byte. Hur länge håller det? Eller håller det?
Men skillnaden mellan Södertälje och Luleå Hockey stavas effektivitet. Luleå sköt 33 skott på Jhonas Enroth. Inte ett enda gick in. Södertälje visste att Luleås målvakter har fladdrat, särskilt i inledningen. Man spelade smart, floppade ner en fladderpuck som Törnqvist styrde ut på Dragan Umicevic och hips vips var det 1-0. Mer än så behövs det inte. Särskilt knäckande var det eftersom målet kom redan efter 1.28 i första perioden. Okej, Luleås chanser var till viss del vassa. Men man saknade trafiken framför Enroth och det blev lite för enkla räddningar. Skotten utifrån - fine. Men man saknade någon som skymde målvakten. Absolut. Fortfarande kan jag bli lite förbryllad över Luleå Hockey. Man överarbetar. Vill slå ett pass för mycket. Se på Södertälje, hockey behöver inte vara snyggt. Särskilt inte i et sådant här läge.
Men det som absolut fällde avgörandet var Luleås, nästan som vanligt, veka powerplay. Roger Rönnberg var riktigt nöjd efter tre power play-mål (okej, Mats Lavanders mål i öppen kasse räknas faktiskt) mot Frölunda. Lika besviken är han naturligtvis efter gårdagens mindre lyckade insats. Och det bör han faktiskt vara. Det faller tillbaka på tränarna att man med endast fyra omgångar kvar av serien fortfarande inte har ett fungerande powerplay. Så är det. Mot Frölunda var tendenserna bättre, man spelade enklare och hade press framför motståndarnas kasse. Sedan tycker jag att Emil Lundberg bör ha mer puck i powerplay, således mindre trissa för Lubos Bartecko och Cory Larose. Minst en av dem bör finnas inne på mål, i stället för att Jaroslav Obsut ska åka ner och riskera att blotta laget bakåt. Många tillresta Luleåfans hördes genom TV-rutan. Stöd när det som bäst behövs. Enligt uppgift ska Luleåklacken i dag stötta laget på träningen i Coop Arena. Lär bli rätt coolt, om uppslutningen är den rätta. Kanske också det laget behöver innan lördagsmatchen.

Avslutningen på serien, fyra omgångar kvar, är så spännande, delikat, läskig, tät och galen att jag nästan själv blir just - galen. Men om jag ska drista mig till ett tips, hujedamig, så blir det att Luleå Hockey hamnar i ingenmansland. Något man i sådana fall ska vara extremt, extremt nöjd med. I mitt inre spelades nämligen följande scenario upp: "Rögle-Luleå Hockey, omgång ett i kvalserien, fladderpuck studsar in bakom Törnqvist via Burströms skridsko. 1-0 till Rögle efter sju minuter i andra perioden. Slutresultat 2-1.". Det kan bli en lång, skrämmande eller för den delen härlig kvalserie. Jag menar, skulle jag veta att Luleå Hockey skulle klara en kvalserie vore det nästan fräckt och spännande. Men när man vet hur laget kan svaja… Usch. Vill inte tänka tanken. Vill inte.