Krönika: Försvaret säkrade segern

Vi har haft många reaktioner på artikelserien "Det svarta hotet". Mestadelen är positiva och tycker att det är en viktig fråga att väcka. En reaktion är att Luleå Hockey trots allt är det etablerade elitserielaget och har varit det under de senaste 25 åren. Skellefteå är inne på sin tredje säsong i elitserien efter ett svart hål som varade i 16 år. Artikelserien passade perfekt så här i derbytider och det var naturligtvis tanken. Men derbymatchen kändes inte som något derby förrän i tredje perioden. Då tände det till ordentligt på många håll och kanter. Men trots att det började kännas mer som derby så var det ingen offensiv hockey som det bjöds på. Inte alls. Stämningen i hallen var sjukt bra. Luleåfans dominerade totalt och där jag satt hördes aldrig Skellefteåklacken. Men det är väl så det ska vara på hemmaplan. Luleå Hockey har haft en tendens att falla tillbaka i tredje perioden och har flera gånger tappat en ledning som känts stabil, typ senast mot Färjestad då man ledde med 4-3 men tappade konceptet på slutet. Inför tredje perioden var jag stensäker på att Luleå inte skulle klara av att hålla uddamålsledningen. Stensäker. Men så fel jag hade. Och så skönt det kändes. För i mina ögon är det egentligen vad man saknat. Att kunna spela på en ledning och inte drabbas av en mental kollaps eller en sorts självgodhetssjuka som gör att man inte jobbar lika hårt. Nu var det tungt jobb och trots att Skellefteå tryckte på ordentligt mäktade västerbottningarna inte med mer än fem skott på Mattias Modig. Inga jättechanser heller. Visserligen hade Luleå bara fyra skott på målet, men det är egentligen skitsamma när man leder med 2-1. Men att man vinner det här derbyt kan man i princip tacka en enda person för. Mattias Modig. För mig är det en förvandling i magisk Joe Labero-klass. Modig, som på försäsongen och i elitseriens inledning såg ut som ett darrande asplöv, agerar nu säker och stabilt. Med ett självförtroende som är enormt. Men om Modig lyser av självförtroende så finns det en annan spelare som har det tungt just nu. Martin Chabada fullständigt lyser av frustration. Det ser så bra ut och det är så nära, men det blir liksom inte helt rätt i offensiven. Luleå Hockey behöver få ut mer av Chabadas briljans i offensiven - och Chabada behöver det själv. Just nu väntar jag bara på att det ska börja ryka ur öronen på honom. Jag pratade lite med tränaren Roger Rönnberg efter matchen och undrade vad som är hemligheten bakom förvandlingen. Stenhård träning med målvaktsexperten Fredrik Mikko medan Gusten Törnqvist har haft hand om platsen som förstemålis. Och en knuten näve, ett jävlaranamma och en vilja att bli bättre. Att inte ge sig och att komma tillbaka till den formen och den nivån som vi vet att Mattias Modig kan spela på. Det är för mig imponerande, gånger tio. Och Modigt. Modig är för mig en riktigt matchvinnarmålvakt som gör de spektakulära räddningarna och kan han fortsätta som han gjorde i derbymatchen - ja då kan Luleå Hockey gå långt den här säsongen. I går var Modig dessutom betydligt säkrare med returerna, antingen höll han dem eller så styrdes de ut i hörnen. Landslagskillarna i Luleå såg stabila ut. Modig imponerade, Kristofer Berglund gör sällan några misstag och Linus Omark var som vanligt bra - utan att dominera fullt ut. Jag vet att Bengt-Åke Gustafsson har sagt att man inte ska ta ut samma spelare till turneringarna. Men det hade varit coolt att se Johan Harju och Linus Omark tillsammans i Tre Kronor.
Jag måste imponeras av Luleå Hockey och den form man är i just nu. Det var egentligen ingen toppinsats men trots det vinner man ett pressat derby där Skellefteå matat på under hela tredje perioden. Hade någon sagt det till mig i början av säsongen hade jag nog bara skakat lite tveksamt på huvudet. Men nu är det verklighet och eftersom jag hela tiden trott på Roger Rönnberg och Roger Kyrö så känns det lite extra roligt att duon har fört laget till dessa framgångar. Även om en tacksamhetens tanke naturligtvis ska skickas till Lubos Bartecko. Oavsett om han är bra eller dålig så betyder han oerhört mycket. Både på och vid sidan av isen. Nästa derby spelas i Skellefteå den 3 januari. Då med en extra krydda i form av Mikael Renberg. Det ni.