Krönika: Gårdagens insats var en hockeybragd

Det närmaste jag kommer är gastkramningen när BBK klarade kontraktet i Falkenberg i sista omgången av superettan en höstlördag i september 2004. Men det här var värre. Det var närmast olidligt spännande, så där obehagligt dramatiskt så att smaken i munnen blir salt och illamåendet smyger sig på ? uppenbart och verkligt. Jag sitter och försöker sammanfatta det som just har hänt och det jag fått uppleva och jag har svårt att samla tankar, känslor och intryck. Jag ryser fortfarande, knäna skakar och tankarna snurrar. Men.
Leinonen storspelade Jag får börja med att be Lubos Bartecko om ursäkt. Och jag kan göra det flera gånger dessutom. För den här kvällen ägde Bartecko isen i Göteborgs hockeytempel även om han länge, länge hade knivskarp konkurrens av Martin Plüss som sin vara trogen gjorde en kanonmatch när Luleå stod för motståndet. Luleå sköt tre skott på mål i den tredje perioden men ett ängsligt Frölunda blev skakigt och nervöst efter kvitteringen till 4?4 men samlade ihop sig till en fyra minuter lång offensiv då Luleå bara slog ifrån sig. Gång på gång, på gång. Pucken dansade obehaglighetens samba framför en lysande Tero Leinonen mer än en gång och närmast blev det i matchens absoluta slutsekunder då ödets försyn och någon osynlig Luleågud hjälpte till att får gummitrissan att studsa precis rätt ? och Luleå hade den för överlevnad helt nödvändiga poängen som 4?4 innebar. Tre gånger kom laget i underläge inför ett knökfullt Scandinavium och tre gånger kom Luleå tillbaka.
En bragdmatch Jag vill påstå att det är bragdstämpel på den moraliska prestationen. Vilket annat lag som helst hade vikit ner sig, stått på öronen, glidit undan och gömt sig eller bara dragit med svansen mellan benen. Det gäller att komma ihåg att Janne Sandström inte spelade i tredje perioden utan Lener körde runt på fem backar där Roger Åkerström blev den store hjälten med ett spel som förlåter allt annat tidigare under säsongen.  Luleå stod upp och det var inte orättvist att matchen slutade som den gjorde. Att sedan Luleå, dessutom, kom hem på extrapoängen var bara en skön bonus vilket innebär att risken för kvalseriespel nu är eliminerad. Alla de andra lagen kring nedre strecken vann sina matcher och därför var Luleå piskat att ta poäng på den arena som under sex år gäckat laget i match efter match efter match. Jag var pessimist innan, det ska jag villigt erkänna, eftersom jag lärt mig hur mycket tradition betyder i idrottssammanhang. Därför är det bragdstämpel på Luleå Hockey av i går. Så enkelt är det och jag kan egentligen inte ge någon djupare analys av varför det gick som det gick. Men Luleå fegade inte ihop. Det är en av orsakerna. Kanske den största. Sedan har laget kanske landets bästa kedja i Renberg, Bartecko och Surovy och slappnar motståndarna av för e-n sekund - då smäller det. Det vet motståndarna och det ger utrymme och nödvändig respekt. Bartecko var närmast sanslöst bra och Tero Leinonen verkar stortrivas när det blåser - även om Bergenheims 2?1 såg lite enkelt ut - men precis som i fallet Åkerström bjöd Leinonen på så mycket annat av högsta kvalité så det momentet blåser vi bort.
Allt talar för Luleå Nu har Luleå allt i sina egna händer och via en normalmatch mot Brynäs på fredag så ska slutspelet vara klart. Men det går inte att förtränga att Brynäs är ett jättespöke för Luleå den här säsongen. Ingen seger på hemmais hittills. Visst är det kul med trista påpekande i glädjedansens stunder..? Allt handlar om intensitet, vilja och smartness och det har Luleå bevisat att de har både mot Djurgården och Frölunda men jag har sett laget underpresterat å det våldsammaste i vissa av hemmamatcherna tidigare under säsongen - inte minst just mot Brynäs. Allt talar dock för Luleå Hockey. Men konstiga saker sker i sista spelomgångar. Det vet vi alla. Fattar inte 1: HV 71. Det känns skamligt dåligt alltihop. Fattar inte 2: Mikael Renberg. Varför börja snacka om besvikelse, kontrakt med andra klubbar, flytt, inte flytt eller NHL igen - just nu. Är det så enkelt att även de största också måste bekräftas..?

Krönika: Gårdagens insats var en hockeybragd

Minuter långa som år heter det. Men de sista fyra minuterna i Scandinavium förvandlade minuter till ett helt liv. Jag har aldrig upplevt någonting liknande.