Krönika: Hoppet står nu till döda Brynäs

"Bulan" - bits.

"Bulan" - bits.

Foto: Linus Höök

Sport2008-03-04 01:45
Känslan inför matchen var inte bra. Efter en period - inte bättre. Då konstaterade jag att Luleå Hockey skulle förlora matchen, att man stod med ett och ett halvt ben i kvalserien. Man kämpade och jobbade, slet och slet. Men allt Djurgården gjorde gick rätt väg och Luleås puckar studsade över, studsade förbi eller gick utanför. Och visst - lite otur är det. Men framför allt är det resultatet av en hel säsong där man saknat tryggheten i grundspelet, främst anfallsmässigt. Cory Larose - vad är problemet? Först tyckte jag att han var tokbra, sedan blek, sedan tokbra igen och nu är jag mest arg. Antingen är han i vägen för Emil Lundberg och Lubos Bartecko eller också är han ur vägen, alltså inte på plats. Bänkades i tredje perioden och frågan är om han ska ha en plats i förstakedjan. "Roger Rönnberg, tack ska du ha", skanderade publiken efter matchen. Jag tycker synd om Roger Rönnberg. De som känner honom vet att han brinner för Luleå Hockey, han brinner för ishockey och har ett stort hjärta. Han förtjänar inte den skiten. Allvarligt. Ska man se till verkligheten så är det naturligtvis så att Rönnberg och Roger Kyrö inte fått ut 100 procent av spelarmaterialet, absolut. Men vad har man för spelarmaterial? En hel kedja är hemskickad och värvningarna som är gjorda för att ersätta skriker panik och budget. Den enkla vägen ut för Roger Rönnberg och Roger Kyrö hade naturligtvis varit att lämna det sjunkande skeppet. Sagt "ajöss" till grabbarna och "lycka till i kvalserien". Men man har haft en sorts stolthet att ändå försöka reda ut det som kan redas ut. Hoppet lever fortfarande, men det är baske mig inte mycket att greppa. Mikael Lidhammar, visst. Han är en rivig kille. Men jag roade mig med att kolla lite statistik, Lidhammar har spelat i snitt fyra minuter per match den här säsongen. Och då har han hunnit med 24 minuter i utvisningsbåset. Det är mycket. Och eftersom Luleås boxplay inte direkt rosat marknaden så kan jag förstå att man inte vågar. Lidhammar käkar taggtråd till frukost och är tokladdad. Men det är en risk också.
Man ska förlita sig till att Brynäs gör ett dödsryck mot Mora i kväll och sedan ska Luleå själva rycka till. Två gånger om. Först mot Mora och sedan mot Timrå på lördag. Det är tufft, det är nästan omöjligt. Men det finns ett litet hopp. Däremot är det dags för en förändring inför kvalserien. Om det sedan handlar om att tillföra en resurs i form av ytterligare en tränare eller att byta ut de befintliga, det vet jag inte. Jag är nog inne på att tillföra lite mer "jävlar anamma". Min kollega Stellan har haussat Thomas "Bulan" Berglund medan jag har tyckt att hans tränarerfarenhet är för liten. "Varför skulle Bartecko lyssna på när "Bulan" vrålar", var min enkla fråga. Stellans svar är väl ganska klockrent. "För att "Bulan" bits", sa Stellan. Kanske är det så enkelt. Jag vill inte förespråka våld. Men det känns som om Luleå Hockey skulle må bra av en fight. Ska vi gissa på att det sitter ett gäng nervösa Luleå Hockey-lirare framför TV-apparaten någon gång vid 19-tiden i kväll? Chansen att Brynäs ska knäcka Mora är väl inte så jättestor och jag tror att man bör fundera över det som komma skall. Kvalserien. Den är så nära nu. Där gäller det att våga vinna - varje match är ett slutspel och det gäller att vara het. Att göra mål i power play och att döda utvisningar. Eller som Robin Lindqvist säger - "käka puck". När Luleå Hockey värvade Emil Lundberg var jag skeptisk. Jag har sett Lundberg spela juniorhockey och sedemera även seniorhockey och alltid tyckt att han varit stabil. Inte glänst. Bara stabil. Men åren i Finland har gjort honom gott och det är nog baske mig en blivande stöttespelare vi ser i nummer 51. Till sist: hockeyguden fanns inte.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!