Krönika: I mina ögon - en av de största

Den här tiden för ett år sedan var jag helt säker på att Mikael Renbergs karriär skulle vara över redan då. Våren 2007. Men så kom den första presskonferensen, Renberg meddelade att han inte skulle spela i Luleå Hockey. Då var känslan att han skulle fortsätta spela, för att ha chansen till ett SM-guld. Frölunda visade intresse och jag trodde på Renberg i Göteborg. Så blev det inte. I stället kom presskonferens nummer två. Mikael Renberg presenterades av sin nya klubb - Skellefteå AIK. Mycket känslor revs upp, folk blev upprörda och förbannade. Sedan kom presskonferens nummer tre. Renbergs konflikt med Luleå Hockey och Obol Investment. En segdragen historia som fortfarande inte fått sin lösning. Jag tyckte att Renberg hanterade vissa saker på ett klantigt sätt, men att han likväl som journalister, traktorförare och receptionister har rätt att byta arbetsgivare. Jag trodde att Renberg inte skulle saknas i Luleå. Att hans "bäst-före-datum" var passerat. Men så fel hade jag. Renberg ledde Skellefteå, tillsammans med Lee Goren, till klubbens första slutspel på 27 år. Renberg producerade poäng i en miljö som man, utan att klanka ner på Anders Söderberg och Fredrik Öberg, var betydligt sämre än den i Luleå där Renberg spelade med Lubos Bartecko och Tomas Surovy. Framförallt hade jag fel i att Renberg inte skulle saknas i Luleå Hockey. Han saknades. Hans tyngd. Hans pondus och hans bestämda vinnarskalle som inte tillåter någon att spela på 80 procents nivå. Ljumskarna orkar inte mer
Det är nog Mikael Renbergs kanske främsta egenskap. Och den som jag tror att medspelarna har älskat och hatat allra mest. Nu är dock beslutet taget. Ljumskarna orkar inte mera och vad kan då vara bättre än att sluta efter en säsong då han motbevisat så kallade "experter" (som exempelvis undertecknad). Han förde Skellefteå till slutspel. Nog sagt. I hela den här soppan som varit kring Renberg, Obol Investment och Luleå Hockey har många hårda ord sagts och skrivits. Ord som i efterhand har varit alldeles för hårda och osakliga. Oavsett vad som sagts och skrivits. Mikael Renberg är en av de absolut största idrottspersonligheterna i Norrbotten genom alla tider. Jag gillar inte att ställa idrottare mot varandra utan konstaterar bara att Renberg är stor. Hans popularitet går knappt att mäta. Då har vi ändå försökt. På tidningen gjordes för ett par år sedan en mätning av läsvärdet i olika artiklar. En artikel som hade en rubrik med ordet "Mikael Renberg" slog i höjden när det gällde läsbarhet. Bara en sådan grej liksom. Hans meriter kan heller ingen ta ifrån honom. Spred skräck i NHL
Det blev inga SM-guld, ej heller något OS-guld eller Stanley Cup. Men Renberg har ett VM-guld och bildade under en härlig period på 90-talet en av NHL:s mest fruktade kedjor. Han, Eric Lindros och John LeClair spred skräck med sin "Legion of Doom"-kedja. Det jag kommer att minnas mest kring Mikael Renberg är nog hans ärlighet och hans förmåga att göra sig oanträffbar. Ärligheten efter matcher som gått åt helvete, då han rannsakat sig själv, sågat sig själv eller någon av lagkamraterna. Men oftast sig själv. Inte tyckt att han presterat nog bra. Ärlighet - helt enkelt. Och höga prestationskrav. Sedan var det ju att få tag på den där Mikael Renberg. Det här är väl ett ganska bra exempel på hur han är. En av länets främsta idrottare genom alla tider lämnar beskedet att karriären är över. Sedan drar han på semester till Spanien och slår av mobiltelefonen. Om någon skulle väcka mig mitt i natten och fråga efter Renbergs mobilnummer skulle jag kunna rabbla det. Så många gånger har jag ringt honom. Skulle tro att närmare 90 procent av gångerna har resulterat i att jag landat i hans mobilsvar. Det kan jag också utantill. Bara så ni vet. Men nu är det slut med den saken. Nu kommer samtalen till Mikael Renbergs mobiltelefon att bli färre. Han kommer säkert att bli lättad från början. Men sen. Efter ett tag. När samtalen blir färre och färre. När han helt plötsligt bara är "en kille som förut var bra på att spela hockey". Det är nog då det blir tungt - kan jag tänka mig. För mig kommer Mikael Renberg aldrig att bli "en kille som förut var bra på att spela hockey". För mig kommer han vara en av de största. Som hockeyspelare - men också som människa. Men å andra sidan, det behöver kanske inte vara helt slut. Renberg har ju ändrat sig förut... Även om jag tror att det denna gång är definitivt. Slut.