Krönika: Luleå Hockey - ett lag på resande fot

Egentligen skulle Luleå Hockey i torsdags ha åkt ett tidigare flyg och haft sin vanliga uppladdning inför matchen. Men när man flyger reguljärt får man räkna med förändringar och förseningar. Den här gången var det en regelrätt inställning av ett flyg som ställde till det för Luleå. Man fick vänta och sedan åka senare, vänta på bagage, packa i bussen och sedan åka mot Johanneshov. Äta, vila och sedan matchvärmning. Övernattning och sedan upp, packa i bussen, åka mot Arlanda, vänta på flyget, flyga, packa i bussen, åka direkt och äta lunch med laget, träna och sedan åka hem till familjer och flickvänner. Kanske låter som en lyxtillvaro. Men jag är inte avundsjuk. Inte det minsta. Jag tycker det var nog tungt att åka till jobbet och skriva efter att ha landat på Kallax (vägrar säga Luleå Airport) där vid lunchtid i fredags. Att ställa mig på skridskor hade inte känts skoj. Man gnäller inte
Och då ska man komma ihåg att det här är match och resa nummer ett av typ 25 eller något sådant. En hel säsongs kuskande kvarstår. Oavsett om man vunnit eller förlorat, om man är på bra humör eller på dåligt humör. Men Luleå Hockey gnäller inte. Man tycker inte synd om sig själv utan accepterar hur förutsättningarna ser ut. Det gäller att komma ihåg dessa. Luleå Hockeys ekonomi spelar i allsvenskan men laget är i elitserien. De flesta av de andra lagen chartrar tiotalet matcher under en säsong. Luleå Hockey hade förra säsongen inte en enda charter. Något som fick lite kritik från spelarhåll i slutet av säsongen när allt stod på sin spets. Skellefteå AIK har ekonomiskt klivit förbi Luleå Hockey och har andra möjligheter att förse sina spelare med bästa tänkbara resorna. Men. Luleå Hockey gnäller inte. Det är viktigt att påpeka. Den här krönikan är inget beställningsjobb från en sponsorsugen klubb utan handlar bara om mina personliga reflektioner. Så här ser våra hockeykvällar ut, vardagar alltså: På plats i arenan cirka 40 minuter innan match. Slutsignal allt som oftast vid 21.20-tiden. Presskonferens cirka 21.30. Omklädningsrummet öppet vid 21.30. Prata med spelare, tränare och ledare. Vid 21.55-tiden är vi på väg tillbaka mot tidningen och har då cirka 30 minuter på oss att skriva texter, fakta och krönikor. Kostar inte bara ekonomiskt
Jag klagar inte. Det är världens bästa jobb. Men verkligheten ser likadan ut på bortamatcher och då läggs resorna till. Inte skulle jag ha lust att träna direkt efter hemkomst sedan jag varit borta i ett dygn och maxpresterat i en hockeymatch. Det är mer så jag tänker. Jag tycker inte direkt synd om Luleå Hockeys spelare. De är välbetalda heltidsproffs. Men i bland är inte pengar allt och i det långa loppet kan Luleå Hockey sportsligt få betala för de långa resorna. Enligt uppgifter har man i och för sig redan fått göra det. Pekka Saravo trivdes tokbra i staden men var less på de långa och många resorna. Linköpings vinst - Luleås förlust. Så kan det vara. När den här krönikan färdigställs är klockan 16.35 på fredagen. Lite seg är jag allt - och då har jag ändå sluppit träna dagens ispass. Det ni. Nu är det derbydags. Fullsatt, va?

Krönika: Luleå Hockey - ett lag på resande fot

Vi har rest ett dygn med Luleå Hockey. Men så var inte tanken.