Krönika: Luleåkillarna gladde i alla fall mig

Faktum är att Plannjas chockstart skakade fler än Samara. Typ mig. Bara Håkan Larssons trepoängare var nog för att få mig att vakna till ordentligt. Larssons skytte i basketligan har väl varit, så där. Men i går tände han till. Rejält. Larssons rutin bar laget på ett sätt som Terry Williams inte är man nog att göra - ännu. Närmare 1.900 personer på plats i Pontushallen. En okej publiksiffra men det är två saker som förbryllar mig. För det första - varför ingår inte Europamatcherna i säsongskortet och för det andra - varför fattar inte folket hur bra basket det bjuds på i sådana här matcher? Plannja ledde som mest med tio poäng, 14-4 och tvingade Samaracoachen till time-out. Efter den time-outen vaknade Samara och gjorde 12-0 på ett smått chockat Plannja. Min smått negativa tankegång fortsatte, "nu rinner det i väg". Men det gjorde aldrig det, inte i den första delen av matchen. Och det trots att Jim Enbom tog ett par rejält klantiga avslut och att Dan Opplands handleder ser smått stela ut. I halvtid låg Plannja "bara" under med fyra futtiga poäng, 40-44. Det krävs mycket modiga män för att bära upp den typen av byxor som gårdagens utländska domare bar. Tänk matador och tänk tight. Lite smått läskigt också. Men där tog det slut. John Rosendahl är en stor kille - men Taras Osipov var aningen större om man säger så. Insidespelet blev lidande och det märktes att Plannjaspelarna inte riktigt var vana vid den betydligt mer toleranta domarnivån. Däremot blev i alla fall jag förvånad när jag såg returstatistiken. Plannja tog 42 returer varav 17 var offensiva sådana. Samara vann visserligen returtagningen och tog totalt 45 returer. Men då hade man Taras Osipov och Andrey Trushkin. Hade den ryske coachen skrikit åt mig som han stundtals skrek åt sina spelare hade jag börjat gråta. Allvarligt. Vad skiljer då Plannja Basket från att vara ett lag för Europa? Egentligen är svaret på den frågan mycket enkel. Det handlar om bredden på laget. Ett exempel: Sergey Demeshkin, bänkspelare i Samara med 17 minuters speltid. Han satte 15 poäng totalt där nio av dem kom från trepoängslinjen. Demeshkin var 100-procentig i skotten och tog två returer. Jim Enbom, bänkspelare i Plannja med 17 minuters speltid. Han satte två poäng, missade två skott från trepoängslinjen och tog fem returer. Men ni förstår. Dan Oppland borde för övrigt koncentrera sig mer på att spela och mindre på att lattja med det nya (?) tandskyddet. Såg mest töntigt och nonchalant ut. Demeshkin var inte ensam om att komma in från bänken och producera. Samaras bänkspelare gjorde tillsammans 42 poäng. Plannjas bänkspelare gjorde tillsammans sju (!) poäng. Då vinner man inga matcher på den yppersta Europanivån. Jag tror siffrorna blir betydligt större när Plannja sätter sig på flyget och åker till Ryssland. Det är inte mycket som talar för att man ska vinna på bortaplan. Det som dock glädjer mig i alla fall är det sättet som Håkan Larsson och John Rosendahl spelar på. Båda Luleåkillarna visar att de hänger med på den höga nivån och det luktade slutspelständning från i alla fall Larsson. Rosendahl hade en tuff match under korgarna mot bjässen Osipov. På något sätt kan jag tycka att det är gulligt med stora män som värmer upp och stretchar i grupp. Samara hade disciplinerad uppvärmning, om man säger så. Nu åkte jag ju aldrig till Coop Arena och rapporterna säger att det var lika bra. Luleå Hockeys spel värmde ingen och det enda som räddade en poäng till laget var att Linköping spelade lika uselt. Power-playspelet bör man skrota. Kanske döpa om det eller bara spela på som vanligt. Något mentalt måste det ju sitta i det faktum att Luleå i princip inte kan göra mål i numerärt överläge. Inte skapa chanser heller, för att vara ärlig. Såg att man bökat om lite i kedjorna och det gav resultat direkt. Formationen med Martin Chabada, Cory Larose och Mats Lavander låg bakom båda Luleås mål. Linus Omark fick nöta bänk och där är det nog bara inställningen som hindrar honom från att bli hur bra som helst, det och måltorkan så klart.

Krönika: Luleåkillarna gladde i alla fall mig

Jag erkänner. Tanken var att åka från Pontushallen efter halva matchen för att se slutet av Luleå Hockeys match. Jag var nämligen helt övertygad om att Plannja skulle ligga under med 20 poäng redan i halvtid. Så blev det inte.