Krönika: Man vill - men kan inte
KRISEN. Det är inte bara kris på isen för Luleå Hockey. Stora läktarstycken gapar tomma och publiken stannar hemma i stället för att gå till Coop Arena.Foto: PETRA ISAKSSON
Foto: Petra Isaksson
Tja. Att skrika på tränarnas avgång är den enkla vägen att lösa problemen. Men du kan ställa Lars "Osten" Bergström eller gud fader själv i båset och jag vet inte hur den personen ska få till en spetsspelare som öser in mål av det befintliga materialet. Däremot måste jag ändå ifrågasätta varför inte tränarparet har fått ut mer av spelare som Viktor Lindgren och Robin Lindqvist. Eller är det så enkelt att Lindgren och Lindqvist inte är bättre än så? Jag undrar också varför Jonas Almtorp inte får testa att spela i en lite vassare omgivning? Det faktum att Kristofer Berglund tycks ha blivit sämre i Luleå Hockey än han var i Björklöven är en helt annan sak. Där handlar det mer om press från sig själv och omgivningen. Inte om kapacitet. Vi vet att "K Berglund" kan bättre. Matchen mot Brynäs var omgång sju i elitserien och Luleå har fem raka förluster. Kris är ett starkt ord och jag gillar det egentligen inte. Men det börjar lukta kris nu. Det är nästan två veckor kvar till Lubos Bartecko anländer och då kan läget vara ännu värre. Luleå Hockey har nu två raka bortamatcher, mot ett taggat Södertälje och mot Luleåkolonin i Linköping innan det sedan är dags för skräckmotståndaren Frölunda. Kräver en värvning
Det börjar se tungt ut och när Kuriren pratade med sportchefen Lars "Osten" Bergström så indikerade han att några ytterligare värvningar inte är på gång. Jag är ledsen. Men jag kräver en värvning. Jag kräver en riktig lirare som kan spela i kedja med Johan Harju. Den killen är nämligen på tok för bra för sin omgivning, visst - Tommi Miettinen är riktigt bra men har inte samma tempo i skridskoåkningen som unge Harju. Det finns inga pengar, budgeten håller inte. Jag vet. Jag har suttit med klubbdirektörerna Peter Jidström och Thor Stöckel. Jag har fått det prekära läget förklarat för mig, jag vet. Men man måste också räkna på vad det kostar att ramla ur elitserien. Leksand och Malmö är lag som åkt jojo mellan allsvenskan och elitserien de senaste åren. I Malmö har man Percy Nilsson som pumpar in pengar i klubben och i det nya arenabygget. I Leksand har man ett gigantiskt stöd från hela orten med Ejendahl i spetsen. Det har man inte i Luleå. Sedan börjar jag bli allt mer orolig över det faktum att publiken sviker. Jag klandrar dem inte, bjuds det inte på en attraktiv produkt så vill inte publiken komma. Den saken är tämligen klar. Luleå Hockey måste agera för att få dit folket, inte bara spela bättre. Man måste bjuda på ett bättre arrangemang, sänka biljettpriserna eller ge bort biljetter. Jag skiter i vilket. Men något måste göras. Man vill säkert - men just kan man inte. Och det är vad som oroar mig mest. Man har det man har, man vill - men man kan inte. Det kan sluta i kvalserien. Eller i allsvenskan.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!