Krönika: Nu är det bara fem poäng ner

Jag var orolig i början av säsongen när man spelade bra, jämna matcher men förlorade ändå. Ofta med uddamålet. Men på något sätt kändes det som om Luleå Hockey hade något bättre på gång. Sedan fick man till spelet och när man pusslade ihop Linus Omark och Johan Harju hittade man en nyckel till målskyttet. Lägg därtill Mattias Modigs fenomenala målvaktsspel så förstår ni att Luleå Hockey till och med var elitserieledare där för en stund. Men 2009 har börjat ungefär som höstsäsongen 2008. Duttigt spel. Ojämnt försvar. Inget målskytte. Vad det beror på? Ingen aning. Men jag hoppas verkligen att det inte beror på att man tappat ödmjukheten. Har tidigare skrivit att Luleå Hockey inte alls har det utrymmet i sin trupp. Man är inget lirande lag på det sättet utan det handlar i stället om stenhårt arbete och ett enormt hjärta. I den stund man glömmer det hamnar man i ett dåligt läge. Ungefär i det dåliga läget som man befinner sig i nu. Men jag är ändå inte tokbekymrad. Såg HV-matchen på TV och där gjorde Luleå Hockey en av sina bästa bortamatcher den här säsongen. Mot ett lag som man normalt har mycket svårt mot. Det som oroade då var att Luleå Hockey skapade mer och ändå inte gjorde mål. Visst - Stefan Liv är en duktig målvakt, men ändå. Det borde ha blivit mera mål helt enkelt. Frustration
Om vi då ska fortsätta på det oroliga spåret så är det minst sagt bekymmersamt att Luleå Hockeys "förstakedja" inte fungerar. Jag vet heller inte riktigt varför man envisas med att spela Lubos Bartecko tillsammans med Martin Chabada när det är så uppenbart att det inte fungerar. Frustration och måltorka har fått varsitt ansikte i Bartecko och Chabada. Om jag har en lösning på problemet? Nja. Inte direkt. Men i den form som Johan Harju verkar vara i just nu tror jag det vore bättre att matcha Chabada med Omark och kanske Almtorp? En tanke bara. Dagens match är en sådan där riktig "måste-match". Sådana som vi i media älskar att skriva om och haussa. Men den här gången är det baske mig riktigt berättigat. Från att ha varit serieledare är nu Luleå Hockey fem läskiga poäng från kvalseriestrecket. Årets elitserie gör ingen "expert" särskilt klok och det är nog tur att jag färgar håret, annars hade jag säkert hittat något grått hårstrå. Södertälje måste vinna för att inte vara totalt, helt avsågat. Slutspel är rimligt
Luleå måste vinna för att komma tillbaka på vinnarspåret. Om inte annat för att hitta spelet lagom tills det ska avgöras. Alla matcher räknas men de som spelas under februari månad kommer att bli riktigt heta och spännande. Det är då det avgörs och med tanke på att alla lag verkar slå alla kan det bli ett rätt intressant slutspel. Och vilka lag som hamnar där? Ingen aning. Men jag tycker att Luleå Hockey borde vara ett av slutspelslagen. Tror inte man klarar av att hålla sig bland de fyra som får hemmaplansfördel men en plats mellan fem och åtta borde man klara av. Förutsatt att man spelar ödmjukt. Att man jobbar hårt och plockar fram Luleåhjärtat ännu mer. Sedan måste man få mer produktion från Martin Chabada och Lubos Bartecko, trots ett stark inledning på säsongen från Barteckos sida så krävs det mera. Folket kräver mera. Han måste kliva fram ytterligare och visa att det är han som är lagets stjärna. Just nu har Bartecko och Chabada gjort 19 poäng vardera, det är mindre än vad Linus Omark gjort ensam. Om inte Omark och Johan Harju tagit det här jätteklivet under hösten hade Luleå Hockey varit ett bottenlag. Det får man inte glömma bort. Nåväl. I kväll kan min oro redan vara väck - då kan Luleå ha vunnit med 5-2 och spelat skjortan av Södertälje. Eller inte. Det är faktiskt tjusningen med årets elitserie. Även om det ger en del gråa hår.

Krönika: Nu är det bara fem poäng ner

Tre raka förluster. Det kan vara just tre raka förluster. Men det kan också vara ett oroväckande tecken på att något är på väg att hända.